Yoheiiiii!

ÄNTLIGEN har jag fått en hyrbil!!! Inte en dag för tidigt måste jag säga. Vilken härva detta är/har varit.

Ni som följt vet att vi hade en ganska så rejäl och allvarlig olycka den 18 januari då vi bilade ner. Som genom ett under klarade vi oss helt oskadda och så tror man att allt ska lösa sig.

Bilen är skadad, helt uppriven på höger sida, träd har slagit i på vänster sidan, fronten är skadad, det stack ut ris och granruskor genom grillen, underredet är bortslitet och höger dörr knakar misstänksamt när man öppnar.

Ändå bedömde polis och bärgare att "det är inga problem köra vidare" och jag tyckte det var bra. Visade sig sedan att bilen wobblade misstänkt så jag körde mycket lugnt de resterade 30 milen.

Sedan då?

Lastbilschauffören ringde nästa dag och pratade över en timma. Vi pratade om det som hänt, han framhåller att "det var tur att han väjde för älgen" ( dvs prejade ut mig i skogen under omkörning ) osv. Han är jättetrevlig. Skadeanmälan ska de givetvis lämna in fort fort.

Detta har ju fortfarande INTE hänt! Jag har talat med mitt f-bolag ca 20 ggr. Jag har ringt in och talat in på hans telefonsvarare tre gånger ( förarens ) och får inget svar, ingen ringer tillbaka och inget händer.

Så länge han inte inkommer m skadeanmälan så kan alltså inte mitt försäkringsbolag göra något alls. Han har rätt att vänta i en månad med detta! Det innebär för mig, att här i den värsta kaosen när nästan inga tåg går som de ska, bussar kör åt fanders och bilister sitter fast ( tom lämnar sina bilar! ) så är man lite isolerad om man inte kan få köra själv.

Jag har ringt och tryckt på, tjatat, bråkat, vädjat, varit snäll, varit bitchig osv.

Nej... vi väntar på honom...på hans skadeanmälan, på den skyldiges version, på hans berättelse. Det kan jag visst förstå - absolut. Annars kunde jag ju bara hitta på ett bilnr och påstå en massa. Men varför ringer man helt sonika inte upp honom och pratar direkt? De sa att det räcker om han ringer in och bara bekräftar att det hänt.

Mitt försäkringsbolag har inte ens uttryckt ett "tur att det gick så bra, hur känns det, vilken tur ni hade, vilken makalös tur, vad bra att du löste det så bra.... " eller något alls i den stilen. Kvinnan jag har som kontaktperson som mailat mig har jag aldrig fått tag på, aldrig pratat med, finns inte där längre så jag kopplas alltid till nya tjejer som måste läsa igenom hela ärendet varje gång för att kunna yttra sig, ingen av dem håller ju i mitt ärende och jag förstår att det är förvirrande för dem varje gång jag ringer att sätta sig in i allt igen...

Jag har alltså inte fått någon hjälp alls helt enkelt.

Bilen är inlämnad och kommer ta upp mot en månad. Det var omfattande som sagt.

Så har jag till slut vänt mig till lastbilschaufförens bolag - Volvia och en otroligt trevlig man - Håkan. Jag får prata med samma kille varje gång, han finns på plats, han har uttryckt oro, värme över att vi klarade oss, frågat om Filippa, hur hon tog det och sagt att han är glad att jag redde upp det så bra. Allt det borde jag kanske hellre ha fått höra av mitt egna bolag Trygg Hansa.

Han bad mig skicka in polisrapporten ( som jag givetvis för övrigt själv fick ringa och efterspana ett antal nr och kopplingar och stationer och människor ) och när jag faxat den igår kväll vid 22 så var saken biff i morse vid 9! NU har jag en hyrbil - tack vare Volvia o Håkan!

Tusen miljoner tack. Volvo V70 diesel står nu på min parkering - foto kommer ikväll =)

Allvarligt... ska det vara så här?

Jag sa till mitt bolag idag att "hur många människor hade i mitt läge satt sig i med en 6-åring och kört 30 mil till??"

"Nästa gång ska jag stå på vägkanten och skrika, be om taxi, vägra köra en meter, se till att få krishantering, hotellrum, mat, hjälp och hyrfilmer!"

Gissa vad hon svarar? "Ja, det hade nog varit bättre, då hade du nog enklare fått hjälp!!!!"

Sensmoralen: DEN SOM SKRIKER HÖGST FÅR MEST!

NU - är det jobbedax. Och pga att två av mina tåg jag ska köra idag är inställda "pga rådande väderlek" så blir jag två timmar i Höör... ha ha ha.

KRAM