Minns resan som en rolig resa och på Sthlm Central kom flera av dem fram och gav highfive, tummen upp och uppskattande ord! Jätteroligt för oss lokförare att faktiskt få positiva reaktioner när vi kör in tid som oftast orsakas av någon annan eller något annat som vi själva inte rår på.
Men tanten är stolt och rörd!
Och ja, jag ska skärpa mig och lägga in lite inlägg om livet. Men jag tappar lite sugen när jag eg inte vet om det finns någon därute som läser. Å andra sidan kan man se det som terapi... men de tankarna som jag behöver terapi för är inget man kanske vill publicera på nätet heller... nja, vad tror ni?
Ska jag lägga ner? Kram från vackert Östersund till alla därute.
Tummenupp insändare i SJ nytt! =)