09 mars 2010

Min stora kärlek


Filippa, denna varelse, denna underbara. Såsom även era barn är givetvis. Och som ju alla barn är för sina föräldrar och andra.
Men hon förundrar som barn gör.

Varannan vecka får jag rå om henne, den veckan jag inte har henne längtar jag så det gör ont. Jag brukar inte kunna hålla mig längre än några dagar och så måste jag lixom bara av en händelse svänga förbi på dagis för att busa, krama, heja och mysa. Eller förmana lite för att låtsas att jag var där av en annan anledning än att jag bara LÄNGTADE så.
Förra veckan messade pappa att hon blivit ledsen när jag gått. Jag funderade ett tag om han menade att det inte var bra att jag dök upp sådär på dagis. Jag vet inte om det var så han menade, tror inte det. Men det kan ju inte vara dåligt att bli ledsen heller när mamma går? Det kan heller inte vara fel och dåligt att längta sitt barn så att man kommer förbi en sväng innan man åker på jobb? Kanske rubbar man rutinerna, men jag vill tro för min egen skull att det hellre är bra än dåligt.

I förrgår när jag krupit ner i sängen bredvid gumman ( ja, hon sover numera på pappans plats i min stora säng ) så vaknade hon till och kröp nära och mumlar: "mamma... mmm" ni vet. Det är en sådan underbar känsla. Den lilla lilla kroppen så varm och kärleksfull. Hon börjar småviska och prata lite om ditten och datten. "Nej, nu sover vi!" viskar hon så plötsligt. Hon vet att jag kommer säga det strax =)
"Usch vad jag fryser om fötterna" säger jag och borrar in dem lite extra i täcket.
Plötsligt, ur dvalan som hon är i där hon ligger, så sätter hon sig upp och kryper iväg ner mot mina fötter. Jag tror att hon vill busa och är beredd att ta i med den elaka stämman att "Nu MÅSTE vi sova!"
Förundrat och förvånat så känner jag så hennes små händer runt mina fötter och hur hon knådar och masserar och samtidigt blåser hon dem varma. Precis som jag gör när hon fryser!

6 år gammal och så mycket omtanke, så mycket kärlek och värme. Säkert hur vanligt som helst och säkert är det inget speciellt med just henne men jag kan verkligen från djupet av mitt hjärta känna en enorm respekt inför denna lilla tjej.

Varje dag en gåva, och vad tusan gjorde jag utan henne tidigare? Hur var livet meningsfullt då?
Klart jag vet att det var det, så är det för oss alla men som sagt förundran inför min stora stora kärlek.

Och förundran över alla era fantastiska barn - ni som har - och förundran över att vi förhoppningsvis var lika älskade och lika unika när vi själva var små.

4 kommentarer:

  1. Visst är det fantastiskt att få vara mamma. Man förundras över deras klokhet. Vilken tur dessutom att vi fick barn samtidigt. Det skulle vara tomt utan dig och Fillsta-mamman. Vi och våra tjejer, de e kärlek de.

    SvaraRadera
  2. Så vackert du beskriver käeleken till sitt barn! Det är verkligen fantastiskt att få vara med om Mammagrejjen... Känns som om man inte kunnat fortsätta leva utan den!

    Krama om din finfina från oss!

    SvaraRadera
  3. Åhhhhh,det e så man blir alldeles tårögd. Kärleken till sina barn är så stor o djup o fantastisk så den är svår att beskriva. Du gjorde det så fint Ewa så jag blev alldeles varm i hela kroppen.
    Jag blir så glad när jag hör att andra barn är älskade och omtyckta. Det finns ju knappt något som gör så ont som när det finns barn som inte har det bra.
    Självklart är det inte fel att besöka sitt barn på fsk när man längtar som en tok. Att man blir ledsen när mamma går är ju bara sunt,hon har ju oxå längtat efter dej, det måste ju vara skönt för henne att du går o hälsar på. En vecka är ju väldigt lång tid.
    Det måste ju kännas skönt att mamma längtar så mycket efter mej att hon hälsar på fast det inte är hennes vecka. Det är ju ett bevis på KÄRLEK!
    Kram på er!

    SvaraRadera
  4. Ja kärleken är obeskrivlig. En gåva och privilegium att få och att få känna till dessa liv.
    Oskulden i deras ögon vill jag hålla kvar länge, länge.
    Den fridfulla sömnen och deras bubblande skratt.

    SvaraRadera

Tusen tack för att ni lämnar mej en hälsning! Det är kommentarerna som gör bloggen levande. Vill du skriva en rad men inte har ngn egen blogg, välj alternativen "namn" el "anonym" + "publicera". Fyll sedan i den lilla koden som visas i rutan ♥