Idag har jag putsat bort den, hennes saliv från mina fönster. Avtrycken från hennes våta nos när hon tryckt den mot rutan för att kunna se katten utanför lite bättre. När hon glömt att det fanns en ruta och hon ivrigt ville spana efter tjejerna som åkte pulka på plåttaket utanför fönstret...
Varga-Barga... Det går bättre och bättre, mycket bättre. Framförallt så får jag underbara rapporter från hennes nya hem. Det har aldrig varit någon tvekan, jag visste det så fort jag hörde hennes röst i telfonen då hon ringde på min hund, Varga har hittat hem.
"Vår"vackra vackra hund. Jag kan iaf ännu känna hennes doft och i morse hörde jag henne kliva upp ur skinnbädden, hur klorna lätt snuddade parketten och hon smygande o stillsamt kommer in och ljudlöst glider upp bredvid min sida på sängen.
Varga..
I sommar ska vi ses! Men nu är fläckarna på rutorna borta. Bara repor kvar runt altandörren från hennes klor som påminner just nu. Ja, och så bajspåsarna i hallen, hennes shampo, hennes söndertuggade bollar på altanen, den spiralformade skruven hon i början satt kopplad i ute på gården...
Ha en underbar vår Varga och snälla, snälla, snälla... jaga inga rådjur! =)
Vårt första möte med Varga!
Varga med en syster och en bror. Varga längst fram.
En vacker, vacker hund
MMMMMM,det är hon verkligen!
SvaraRaderaHerregud, man smälter. Så fina bilder! *KRAM*
SvaraRadera