Det är en egotripp, att blogga. Jag som känner mig ensam har fått en platonisk kontakt som bär mig en bit fram i väntan på äkta kontakt. Man får tömma o rensa sitt avlopp, vädra sina tankar. Vissheten att någon läser är både skrämmande och fängslande.
Men man får respons, man får kommentarer och man får vinklar på tankar som man inte kunnat komma fram till ensam. Tackar er alla för det - ni är mina terapeuter och jag gillar er!
Idag även irl terapi! Min kära granne kom förbi med de allra ljuvligaste söta skära kvistrosor inslagna i brunt papper. Hon läste min upplevelse om nätmobbing och tänkte på mig där vid rosorna.
Jag har verkligen underbara grannar! Tack goa söta M.
Härligt med små presenter ibland.
SvaraRaderaDet värmer både hjärta och själ.
Jag gillar dig! Håll utkik i lådan, om det ännu inte kommit nåt. Kram från oss, vi som längtar efter ert sällskap.
SvaraRadera