De fick inte stryk, spott och spe - ni behöver inte oroa er. Jag höjde rösten och hotade sedan att slänga ALLT! ALLA pysselprylar!
Tog skruv. Den ena tjejen blir nervös, skrattar och går hem, den andra blir ledsen, börjar gråta och upptagen med egna saker och så den sista som "skyller" på de andra och börjar gråta i ilska.
Ingen fara på taket för dagen efter hade jag tre ivriga fönsterputsare som "hjälpte till" och städade som att det gällde livet! =)
Men skulle sedan snacka lite med dotter för att tala om att man ibland blir arg, att det är ok att bli arg, precis som hon ibland blir arg, fröknar blir arg osv. Att man kanske säger dumma saker som man inte menar och att man blir högljudd osv. Att det är OK att bli arg, att bli ledsen och att bli lite rädd. Men... att jag älskar henne oavsett och att jag nog kanske var LITE dum...
Allt gick in med ett fnissande, små axelryckningar och uttalanden i suckande form såsom: "ja jag VET mamma", " Det gör INGENTING" osv.
Men när jag kom till partiet att kanske var "mamma lite dum" så tog det stopp och försvaret började hårdnackat. "Mamma är INTE dum!" Och så blev hon ledsen.
Igår hittade jag denna lapp på min sovrumsdörr. Tror ni lappen är lika självklar om 10 år?
Fast lite dum var jag allt....
Men! Spara den där fina lappen i ditt innersta. Så läckert! Mamma är inte dum, nej där passerade du antagligen gränsen ;)
SvaraRaderaBarn är underbara...
Anna
Fina Filippa!
SvaraRaderaFörsvarar sin mamma!
Mamma är inte dum! Punkt slut!
Fast det är ju många gånger man tänker så om sej själv..... Det kunde man ju aldrig tro innan man blev mamma,då skulle man ju vara helt ofelbar och bara göra allting rätt och man skulle ju få dom mest väluppfostrade och ofelbara barn. Just ja......så blev det ju....inte.......
Hon är ju för underbar din tjej.. =)
SvaraRaderaSkrattade högt när jag läste och såg lappen. Som sagt, spara den för bevis om typ 10 år då den kanske behövs mer ;)
Kram!
Jag minns en gång då jag fått ett utbrott, och stod och diskade... Förmodligen syntes det hur jag skämdes över utspelet, för J stod och iakttog mig en lång stund och sedan sa han
SvaraRadera"Mamma,jag älskar dig! ...du är underbarlig!"
Förmodligen kände han att det var just vad jag behövde höra just då! Så jag har gjort med det som du bör göra med din lapp. Spara det åtminstone i hjärtat och försök plocka fram när du behöver höra det♥
Så söt!!! :)
SvaraRaderaÅh sköna J. Sannerligen värt att ta fasta på för precis som du säger så känns det som att han VISSTE, han förstod att du visste att du gått för långt, att du skämdes och du behövde inte mer pekpinnar om det utan just där och då behövde du få veta att du var älskad trots att du spårat ur...
SvaraRaderaTänk att jag tror jag nöjer mig om jag hittar en man med bara den enda egenskapen. Den egenskapen är SÅ fantastisk. Att ha den intuitionen, ödmjukheten o tryggheten i hans ålder är fantastiskt. Jag hoppas det inte är något som växer bort. Det känns som det gjort det hos de flesta vuxna som hårdnackat kräver ursäkter, förnedrande krypande till kors, utfläkta misslyckanden och total blottning av de fel man gjort istället för att bara inse att personen vet, mår dåligt och skäms och bara ÄLSKA.
KRAM till er alla i fina familjen
Kram själv vackra vän:-)
SvaraRadera