Skoj som tusan har vi, ett sjutusan till härligt gäng. Tungt som tusan tycker jag. Hur mycket jag än läser om asynkronmotorer, lindningar, styrkammare A som leder luft och passerar ventiler som går till bromscylindrar som tillsätter P-bromsar osv så får jag inte det att naturligt och lätt forsa fram i hjärnan. Det är bara så att just min hjärna lättare kommer ihåg att Okapi är en släktning till Giraffen och att latinska namnet på fjällräv är Alopex lagopus än att det inte är Jakobsboggie på en X2:a.
Men, av någon anledning så har jag fått känsla för att köra och framföra saker så jag hoppas ju att det bör lösa sig ganska så gött ändå när jag väl är på spåret. Det är ju inte så kolossalt många bilförare som kan förklara skillnaden mellan en Wankelmotor och en Ottomotor heller, ja inte ens kolvarnas arbete i en motor.
Veckan har även kantats av fantastiskt rolig fritid. Tidigare innan dotter och Skåne kom in i bilden var jag ju en flitig Huvudstadsbesökare, numera är det alltmer sällan som vägarna går förbi denna stad. Jag har hunnit med att träffa vänner och bekanta, varav vissa jag inte sett på 30 år, och det är fantastiskt roligt. Häromdagen anslöt jag med Sten till ett gammalt stammishak på Söder - Pelikan - och firade av Fille 50 år. Att få träffa Molla igen kändes som igår, förutom en liten marginell viktökning så var han sig på pricken lik så gott som, så även Fille givetvis. Anna-Märta, Kotte, Gojan, Lunkan.... tja jäklar så skoj! Och Pelikan var sig nästan exakt lik också. På den tiden det begav sig för mig var lokalen så fylld med rök att man kunde skära den med kniv. Strömming med mos var det jag kan minnas att jag åt allra mest.
Har frossat i Tapas med Linn och spanat in Addnatures utbud och provat ideligen nya cafeer. Fått träffat Stens härliga damer ( statyerna han fotar så gott som varje morgon ) och spenderat en kväll med Helene och Rompa i deras ombonade hus. Hon taggad för träningsläger i Bruksvallarna då hon är uttagen i Svenska landslaget inför Paralympics 2014 Sochi. Provat nya ölsorter med Stefan och lyssnat på Örjans berättelser om sitt jobb som personlig livvakt/väktare....., jag har givetvis också hunnit hänga lite med mina kollegor från Östersund. Vi är tre från SJ stationen som går kursen o är nyanställda. De andra två, Ronny o Tony är två olika men inte desto mindre sköna lirare för det.
Resan ner till Lund i fredags inleddes med att en mycket proper man med officersmössa undrade om vi kunde byta platser så att han och hans kollega kunde sitta ihop? Inga problem givetvis och snart fann vi övriga i första klass att killarna plockade upp vita tallrikar med guldkant, snapsglas, bestick, Bäska Droppar, Senapssill, Dillsill, Rödlök, Gräddfil, Potatis och Öl. Till detta följde samstämda sånger med klara och höga röster. Stämningen i vagnen ökade allteftersom. Självklart fanns där en del som surnade till men personligen fann jag det hela ganska så lustigt. Det dröjde inte länge förrän jag var en av dem som blev både besjungen och sjungen för och givetvis bjöds jag in att sitta med vid förtäringen. Så slutade allt med att vi tillsammans med en mycket Guttural Skåning, en Västerbottensjänta och en Postanställd Smålänning hade en mycket givande resa. Så var det klart - två nya vänner på FB =)
Väl på Filippavägen så fanns där det vackraste och kramarna var varma, hårda och äkta! Hon är SÅ underbar! Mina älskade Greker som tar hand om mig välkomnade med varma kramar även dom. Så direkt upp till Rocknrollkocken Aage som tillagat en underbar kalkon med traditionella tillbehör. UNDERBART! Stämningen på topp och nöjda somnade vi på kvällen.
Det är ett märkligt liv jag lever just nu. Dotterns andra sida har försvunnit totalt och jag kan väl inte annat än konstatera att blod är tjockare än vatten åter igen. Problemet är att jag själv mest bara har vatten, det enda blodet jag har är dottern. Kanske löser det sig när tiden fått rulla lite till men jag kan förundras över hur snabbt människan kan växla, glömma och vända blad. Så mycket som längre inte värderas och istället har en kall vind blåst in. Kan inte låta bli att undra hur allt detta mottagits om jag varit man och gjort samma sak? Men en mor ska väl dömas hårdare förmodar jag, hon antas stå där tigande och stabil oavsett hur det blåser när fadern fattar sina beslut. När hon själv önskar fylla ett tomrum i hjärtat så finner oförståelsen inga gränser. Men..... ja e int bitter! =)
NU mår vi finfint hela helgen och njuter av tjejen och vänner. I morgon ska min doktor undersöka mina ögon och sedan bär det av mot huvudstaden igen. Hoppas hinna kramas med F oxå.
Bjuder givetvis på foton nu när jag biktat mig så och ni varit snälla nog att lyssna utan att säga emot. KRAM kära.
Hårt arbetande klass
Hårt arbetande klass....
Jag hade plötsligt ett annat namn på min skylt..
Glöm inte fastlossningsregleraren
