Mycket hinna ikapp

Som jag svikit er! Nu har det gått så lång tid att tyngden att sammanfatta blir för stor och man drar huvan tätare över sitt huvud för att begränsa sikten. Avsaknaden av fotografier drar även ner mitt intresse att förmedla. Så, jag borde dra med kameran lite oftare - kanske i morgon? Det är inte riktigt samma sak med mobilen.

Men nog, är ni värda en liten uppdatering, ni trogna som tittar in här allt som oftast. Det har dock hänt en hel del sedan de mumifierade Egyptierna.

Vissa saker har verkligen fullständigt exploderat och skapat ett kaos utan like i både hjärna och hjärta. Andra saker har helt fallit på plats medan andra istället för att stå åt sidan har fått allt ljus på sig och visat upp sig i nya färger. Mummel, mummel....

Flyttlasset har gått mot Östersund. Det var ingen lätt resa på något sätt. Att lämna sitt hem - om än på prov - sina grannar, vänner, rutiner, jobb och framförallt ..... dottern! Det skar hårt i hjärtat.
Natten erbjöd heller ingen sömn vilket resulterade i att resan startade först på eftermiddagen på onsdagen. Det gjorde iofs att jag i sista stund beslöt att inte köra hela natten utan kvarta in hos Linn o Robban och deras nya hus! Det var en mycket bra beslut. Toppen få träffa dem igen och så roligt se huset de renoverar för fullt.
Väl hemma med en minst sagt proppfull bil blev det dryg tid att bära allt uppför de 3 trapporna och fullkomligt fylla hela lägenheten och totalt skapa kaos i den lilla röra som redan fanns där. Torsdagen var slut och fredag morgon inställde jag mig på min nya arbetsplats SJ Östersund. Fick träffa mina nya kollegor, få information, dokument, skåp, fack, fotograferas osv. Det var mycket ta in första dagen.
Helgen spenderades hos älskade familjen Millberg och vi hann med på danstävling i Sundsvall ( jag var hemma med vovvar ) god mat, god dryck, härlig skogspromenad, häng och rensning av avlopp.
En snabb visit till Anna i Fillsta hanns med och det skulle bli en till men, hon valde att istället åka in på BB och låta familjens femte barn komma till världen <3 -="-" grattis="grattis" nbsp="nbsp" p="p">Söndagen tog mig till Stockholm och en hotellvistelse som ska vara i tre veckor och en kurs i Hagalund.
Här i Stockholm har det gått i ett högt tempo. Kursen håller hög klass och det är, trots att jag kört i 5 år, en hel del som ska in i hjärnan. Vi är många som lär oss helt nya saker, även utbildarna upptäcker saker de inte vetat innan. Det är på ett sätt stimulerande att man trots 20-30 år i yrket fortfarande finner nyheter, samtidigt kan det oroa mig att man aldrig tycks bli fullärd och ha full koll.
Kurskamraterna är en härlig blandning. Förutom oss tre från Östersund finns där dels 3 helt nybakade KY elever som inte kört en meter själv, en som varit förare över 30 år, någon har kört motorvagnståg i den Skånska myllan, en annan tunga rejäla godståg på branta insprängda järnvägar längs fjällkanterna i norr där havet breder ut sig hundratals meter nedanför. Det är sannerligen inte lätt att utforma en kurs som passar oss alla. Elläran som alltid närapå obegriplig och jag väntar med spänning på bromsutbildningen.

Har hunnit träffa vänner jag inte träffat på evigheter och några kvällar har spenderats på underbara krogar och mysiga pubar varvat med helkvällar i sängen på rummet. Det kan kännas lyxigt att bo på hotell i 3-4 veckor men det blir snabbt ganska så trist.

Helgen spenderades i Lund och jag fick möjlighet att skeda med dottern den underbara.
Jag har aldrig tvivlat på att detta kommer att bli ett av de tuffaste besluten i mitt liv ( förutom att faktiskt välja att lämna mitt älskade Östersund i slutet av nov 2005 och köra mot Skåne ) och att jag kommer att sakna Skåne, Arriva, Lund och allt omkring och framförallt mina älskade grannar, vår vänskap som växt sig stark, vår värme och gemenskap och härliga kvällar. Och så Filippa! Denna underbara gudagåva och fantastiska lilla varelse. Jag kan inte med ord nog beskriva vad det kräver av mig att lämna henne. Samtidigt för att själv inte gå under av grubblerier så måste jag få veta, jag måste prova och måste söka vad som är rätt. Jag har inget val.

Så att kliva av tåget på perrongen i Lund, välbekant kliva ut på den perrongen och se vattenpölarna glänsa i belysningen och känna den ( faktiskt ) varma luften gav lite lite tårar i mina ögon. Underbara Magdis hämtade på stationen och väl hemma omfamnas jag av världens absolut bästa Aage ute på gården. Inne i Dimos o Despinas lägenhet fanns tre små tjejer varav den ena slängde sig runt min hals och jag hennes.....  SÅDAN värme o smärta det gav i hjärtat. Vi gosade, länge länge länge länge länge... hennes varma kropp, hjärtat som pickade fort fort och dessa underbara armar som slingrar sig runt halsen. En otrolig ynnest att få ha ett barn.
Grannarna hade ordnat en underbar middag, välkomstdrink och mycket värme. Despina var tyvärr ute på jobb men anslöt ganska snart.
Hela helgen gick i vänskaps tecken och vi hann hänga, snacka, äta, dricka, shoppa och tom se bio med dottern "Den bästa hon någonsin sett!" ( känns den meningen igen? ) Tingeling och vingarnas hemlighet. Tingeling har en syster!!!

Det gick lättare att lämna på söndagen då jag vet att på fredag så kommer Despina med de tre härliga tjejerna och hälsar på mig i Stockholm. En hotellhelg med 5 tjejer som ska göra Stockholm. Ska bli toppen!

Nå, det var den korta sammanfattningen. En hel del annat har också hänt men det får jag behålla för mig själv så länge.

KRAM och bättring utlovas.