Vi smög bort i natten, F med sin pannlampa och jag med en ficklampa. Genast framme på dagis fann vi var förövarna tagit sig in och spåren talade sitt tydliga språk i snön. Kaninlortar var ytterligare ett bevis, men var fanns de?
En gunga rörde sig i vinden, grinden stod halvöppen, en leksak låg glömd, det var mörkt, endast vinden ven lätt i snåren, skuggorna rörde sig... Filippa höll handen och sa: Det är något mystiskt som pågår här!
Efter ett idogt spionage fick vi så se dem, kaninerna. Mission completed och vi kunde gå hem till damernas stafett.
hahahaha, kan man få vara med på ngt spionuppdrag om man kommer ner till er framöver?? Jag vill verkligen gärna vara med, som Ture Sventon typ.. Puss på er från Mirja
SvaraRaderaWow!
SvaraRaderaSpännande! En sån spaningsrunda blir ju jag oxå sugen på att göra.
Vilket äventyr!
Varmt välkomna på spionage a la Wilhelmsdotter =)
SvaraRadera