10 februari 2010

Krokodiltårar på dotterns kind

Gjorde en snabb sväng till Netto idag - gumman fick sitta i bilen medan jag handlade. När jag kom ut rullade stora stora tårar ner för hennes kind. Det var äkta smärta jag såg i hennes ögon och jag förstod direkt att det handlade om något annat än att hon ångrat sig och velat följa med in.

I bilen bredvid oss på parkeringen satt en hund, en Siberian Huskie. Med stora vackra ögon tittade den rakt på oss, lade huvudet på sned...

Man har tur att man själv kan svepa undan sina egna tårar då jag tröstande kramar henne hårt.

Detta var en av de längre sorgestunderna efter Varga. Hon är fullt övertygad om att hon ska köpa tillbaka Varga så fort hon blir stor och har så mycket pengar. Tankarna snurrade vidare och så inser hon det fasansfulla: "när jag blir stor är Varga död - eller hur mamma?" "Hundar lever inte så länge, jag kommer aldrig att kunna köpa tillbaka Varga"

Kanske var just den här stunden hennes första "aldrig mer". Jag vet att hon kommer att uppleva många sådana, många smärtsamma "aldrig mer", många insikter i samband med "aldrig mer" och så mycket sorg.
Aldrig mer.... det är otroligt tunga ord. Aldrig mer.

Jag saknar vår hund så fruktansvärt mycket, det är svårt att trösta dottern.
Aldrig mer ska jag parkera bredvid en bil med hund i och lämna henne kvar.

Kram och hoppas du sover gott inatt Varga

4 kommentarer:

  1. Du måste sluta få mig att gråta på jobbet! (alternativt borde jag kanske sluta läsa din blogg på jobbet ;-))

    Förstår, och känner med er! Det är min värsta mardröm ni genomlever.

    SvaraRadera
  2. Förlåt. Jag gråter oxå, varje vecka saknar jag Varga så det känns som att hjärtat ska slitas ur kroppen. Jag har alltid varit oerhört känslig för djur och älskar dem verkligen på riktigt. Inte som ett djur "bara". Jag vet att jag måste vara stark inför henne och prata förnuftigt att "det var bäst så" "vi hade ingen som kunde hjälpa oss" "varga mår bättre nu" osv men HELVETE så svårt det är för jag tror knappt på det själv.
    Tack goa för dina tankar

    SvaraRadera
  3. Förstår er känsla efter Varga "the dog". Har mycket svårt att se ett liv utan Casper "the dog". O då pratar jag gången "till de sälla jaktmarkerna, vilket ju inte är riktigt detsamma läge som ni nu har hamnat i med Varga. Caspers hädanfärd är en ekvation, som nog inte blir lätt att lösa, när den tiden kommer, för den lär ju få upplevas av "Unger family", om vi vill eller ej. Sven är nog den som kommer att få ha lite extra Casperitoterapi. Hans rellation med "the dog" är synnerligen tajt. Vill inte tänka tanken på detta oundvikliga.
    Usch ja.
    Förstår er verkligen.
    Var starka kvinnor i detta tuffa beslut du/ni gjort.
    Varga har det helt säkert toppen och det vet ni innerst inne båda.

    Möllekramar till er båda.

    SvaraRadera
  4. Ja, det är helt klart det blir tufft när Casper ska gå vidare till nästa stadie...
    Jag skaffade ju en hund till förut då jag kände att jag inte skulle orka med förlusten, den lindrade lite faktiskt. Så när Zita var 7 år köpte jag Blaise. Det var skönt när Zita sedan 10 år senare gick bort, att ha kvar Blaise alltså.

    Kram

    SvaraRadera

Tusen tack för att ni lämnar mej en hälsning! Det är kommentarerna som gör bloggen levande. Vill du skriva en rad men inte har ngn egen blogg, välj alternativen "namn" el "anonym" + "publicera". Fyll sedan i den lilla koden som visas i rutan ♥