Skillnaden mellan liv och död är hårfin och handlar om km/h även på rälsen.
Har övervägt noga att lägga in en sådan här bild och vill understryka att jag inte på något sätt vill skända/kränka denna fasan. Det är inte med tanke på att göra mig rolig. Det är mer en bild för eftertanke. Jag kunde tyvärr inte göra mer än tuta och blinka. Fasanerna känns inte som de smartaste fåglarna om jag ska vara ärlig...
Inte heller är Fasaner de snabbaste fåglarna på att förflytta sig. Flyger ogärna och när de gör det, så är de inte särskilt graciösa i sin flygteknik. Precis som du påpekar, handlar allting om km/h. Det vilt som är i vägen hinner tyvärr inte undan. Det går alldeles för fort och fortare ska det helst gå. Vi människor har brått till "jubbed" och brått när vi är lediga, ja i princip alltid brått. Vägarna har samma problem. Gigantiska slaktplatser, särskilt nu på våren och på hösten, när så mycket djur är i förflyttning. Upphetsade av kärlek (på våren) och vinterförberedelser (på hösten). Har ibland funderat lite på problemet typ som du och kommit fram till att svinnet av trafikdödat vilt (fåglar, däggdjur, insekter, groddjur m.m.) måste va enormt och egentligen helt onaturligt för arterna i dessa enorma proportioner. Men vad att göra. Privat kan man ju sänka farten och försöka va uppmärksam, med "jubbed" är det värre, då vi kör efter tidtabell :-)
SvaraRaderaHär i södra Sverige är det bl.a. Igelkottarna som far mycket illa av bilismen. Små korta ben, som gör det svårt för dem att ta sig upp från vägarna, när dom väl hamnat där. Höga kantstenar gör att dom inte kan klättra över, utan måste söka sig öppningar och då tvingas gå långa sträckor på denna livsfarliga plats. På morgonen ligger det ibland flera stycken utplattade "kottar" på korta vägsträckor, som snabba bilar med ouppmärksamma förare inte uppmärksammat. Ibland undrar man om folk skiter i "kottarna" och bara krossar dom utan skuldkänslor.
Problemet finns och problemet är stort.
"Over and out".
Håller med dig fullt ut. Det är faktiskt väldigt väldigt sällan jag kör på djur och vill gärna tro att det beror på att jag själv är uppmärksam. Jag tutar alltid både med bil o tåg. Givetvis bromsar jag oxå =) Även med mitt tåg trots att jag vet att alla säger att man inte ska osv och jag vet att det ju inte går att stanna men kanske, kanske, kanske kan de där ytterst få sek göra att de hinner undan! Hoppet finns alltid hos mig att rädda livet. På tre år har jag kört på 2 vildsvin, 7 rådjur, 1 uggla, ca 15 ormvråkar och 2 fasaner. Duvorna är nog ett 20 tal de oxå. Tycker det är alldeles för mycket men när man hör andra redovisa så inser jag att jag ligger lågt. Har varit nära klippa ett gäng kor ( då hängde jag på tutan och alla bromsar inkl magneter var i botten ) och en hund en gång.
SvaraRaderaMellan Åp o Bjuv går 5 vackra kronhjortar. Jag tutar varje gång jag kör där bara för att de ska lära sig vara rädda för spåret och tågen. Till min lycka springer de alltid iväg mot skogsdungen. Men i förrgår fick jag ta ett tåg av en kollega som kört på den ena av de fem.... hela magen hade spräckts och innehållet slamsats ut på fronten. Det luktade fruktansvärt i hytten och slamsor hängde kvar. Kopplingsdosan hade han fått fästa med kontaktdonen. Men det som gjorde ont i mig var att det var en av de fem vackra jag skådat varje dag en vecka snart...
En igelkott har jag aldrig kört på och jag känner som du då jag ser alla dessa kottkadaver härnere. Hur tusan kan man köra över en sådan? De är ju så pass långsamma att man bara MÅSTE hinna väja!
Det är vår skyldighet att väja och att i största möjligaste mån undvika köra på ett liv, oavsett. Självklart ska man inte ställa till problem i trafiken och tvärnita på E6:an men...
Vi har samma tänk här Lasse.
Hmm, undrar hur många fasaner man har på sitt samvete? Min handledare kallade mig för fågelmarodören på den tiden, haha
SvaraRaderaHu, vilket hemskt "smeknamn" =)
SvaraRaderaMin handledare kallade mig "den bästa elev han någonsin kört med! En naturbegåvning! En fantastiskt lokförare och framförallt så otroligt tekniskt begåvad!