09 januari 2010

Patrik Brymark!!!!

Vid 45 års ålder fick jag igår en uppenbarelse, en information jag är osäker på om jag ville ha. En gammal gåta som nu klarats upp, en ond vagel i mitt öga, en oförrätt skulle man kunna säga nästan.

I alla dessa år som jag hatat Monopol. Verkligen hatat det spelet. Jag som är spelnörd och älskar all form av sällskapsspel men INTE Monopol.
Varför? Jo, när jag var liten hade jag en bästa kompis - Patrik - han ägde stora resväskor med Lego, legojärnväg i blå plast och ett rum i källaren FYLLT med leksaker. Jag som levde med ensamstående sjukpensionerad far med mycket mager ekonomi tyckte att detta var ett paradis.

Han ägde även ett Monopol. Detta monopol minns jag som att vi spelade för jämnan, ofta, ofta. Han hade alltid Hatten. En fin liten cylinderhatt i metall och jag fick en liten hund, en skotte om jag minns rätt. Något annat han ALLTID fick var gatorna Centrum och Norrmalmstorg. Och då pratar vi ALLTID. Detta innebar att han alltid byggde hus och senare även hotell och så var spelet över. Detta hände om och om igen. Hela tiden. Jag fick köpa Narvavägen. Han köpte alltid de där jävla gatorna och byggde hotell och så gick jag i konkurs! Alltid. Jag hatade Monopol

Jag hatar fortfarande Monopol och refererar ofta till Patrik Brymark och att han var så duktig. Ja, jag trodde ju att han var duktig! Att jag var dålig och han duktig.
Men igår gav Hans Sundqvist mig en klarare syn på detta traumatiska barndomsminne som speglat hela min uppväxt, mitt vuxna liv och förhållande till sällskapsspel.

Han fuskade!!! Han fuskade!!! Hans själv kom på det där några år senare, kanske vid 12-15 års ålder. Då hade jag sedan länge lagt ner Monopol och spelandet med Patrik. Kan jag skylla min naivitet på det? Att jag aldrig hann mogna och bli så stor att jag förstod fusk, bakhåll, lömskhet, falskhet? Att jag i ung ålder trodde alla om gott, att man var ärlig? Kan jag skylla på att jag var för ung för att inse? Det som retar mig är ju att han är året yngre än mig och så totalt förde mig bakom ljuset då där vid 8 års ålder!

Patrik, jag vill ha en ursäkt.

KRAM =)

2 kommentarer:

  1. Men åh, det är så typiskt killar! eller hur.
    Kram från Olivens mamma.

    SvaraRadera
  2. Ärrad för livet... pga en kille. Ja, det känner man ju igen =)
    Tack för idag - jag har typ världens snyggaste strumpor på mig.

    KRAM

    SvaraRadera

Tusen tack för att ni lämnar mej en hälsning! Det är kommentarerna som gör bloggen levande. Vill du skriva en rad men inte har ngn egen blogg, välj alternativen "namn" el "anonym" + "publicera". Fyll sedan i den lilla koden som visas i rutan ♥