07 oktober 2009

Utflykt idag

Fick en kompis idag =) SÅÅÅÅÅÅ Underbart. Jag har alltså pratat med en vuxen människa - bara det! Känns som om utslagen domnar lite av det.
Anna kom hit, vi pratade om livet, om att känna sig själv, om hennes pappa som dog förra söndagen, om naturen, om Norge, om frihet, om längtan.
Ja, ni vet sådant som alla andra pratar om med sina vänner, sina syskon, sin familj, sin sambo varje dag och som alla anser vara en rättighet att prata om förmodar jag. Lyx för mig, åh en sådan skön lyx sedan!

Sedan tog vi en sväng till http://www.tirupsortagard.se/ och så skönt när man behöver lite stillhet. Fikade, strosade i örtagården, butiken och bland växterna. Det trista vädret i morse var som bortblåst och en skön höstdag erbjöd oss solsken och vila.





Satt ut Varga på annons - det skär i hjärtat men inser att OM jag hittar rätt hem är det bäst för henne. Den hjälp jag tidigare såg som lösningen varannan vecka visade sig inte vara så säker som jag själv trott och det sätter ju åter allt i ett nytt läge.
Håll tummarna för att det jag så småningom väljer som hennes nya hem även visar sig vara bra för henne i längden.
Vår älskade älskade hund.


Hoppas ni haft en skön dag ni oxå. Snart väntar sängen, ska upp vid 5

KRAM o Tjippalainen


2 kommentarer:

  1. Vad glad jag blir av att höra om er utflykt i dag och vilket mysigt ställe!
    Visst känns det lite lättare i hjärtat nu? Att bara få prata lite.

    Det skär i mitt hjärta också när du berättar om Varga och då förstår jag verkligen att det måste göra ont i er. Ni har säkert tänkt igenom det riktigt.
    Jag hoppas att ni hittar någon som kan ta väl hand om henne och att ni ändå kan hålla kontakten. Det skulle nog jag vilja...eller bör man släppa taget helt?

    Ha en bra dag på jobbet i morgon. Sov så gott.

    Kramar från Sandra

    SvaraRadera
  2. Ja, det är ett beslut som jag hoppats aldrig någonsin någonsin önskat skulle komma. Men då man är helt själv o ska rodda är det hopplöst. Inte lika lätt att fixa någon som självklart tar hunden här som hemma. Att betala 80 kr/ timmen blir ohållbart och att sköta logistiken VARJE dag tär enormt. Och dessutom tror jag att hon kommer må bättre, jag vill tro det. OM jag hittar rätt familj - hur gör man det? Hur vet man?

    Jag är ju en hundägarmänniska, har alltid haft hund, hund min bästa vän... blir TOMT. Och för Filippa... inte bra.
    Men när jag flyttar hem igen så kanske det finns plats för en ny vän. Hoppas.

    KRAM själv o natti

    SvaraRadera

Tusen tack för att ni lämnar mej en hälsning! Det är kommentarerna som gör bloggen levande. Vill du skriva en rad men inte har ngn egen blogg, välj alternativen "namn" el "anonym" + "publicera". Fyll sedan i den lilla koden som visas i rutan ♥