Utan ström

Som bekant så behöver tågen ström för att rulla. Ja, iaf de tåg jag kör.

Igår revs en kontakledning på Malmö Central ner. Det innebär att det inte matas någon ström genom ledningen och tågen som står på rälen under ledningen får ingen ström de heller. Resultat är att inga tåg kan köra! Malmö Central som släpper igenom över 300 tåg per dygn totalstängdes i över 4 timmar. Ni kan ju tänka er hur det påverkar trafiken. Tåg står på rad hela vägen från Malmö och flera mil upp genom Skåne. Alla tågen som sedan står på rad måste sedan flyttas..... framåt eller bakåt. Det är ju inte bara att svänga runt och vika ut åt ett annat håll. Driftledning och trafikledning var således ganska upptagna. Efter ca en och en halv timma fick man iaf igång ett enda spår genom bangården och ner i tunneln och vidare ut mot Hyllie mot Danmark. Jag var första tåg som rullade igenom och då hade vi stått stilla i över en timma. Vid ändstationen blev jag så fast i en och en halv timma ytterligare plus all körtid. Mitt tåg växlades bort på bangård och jag blev strandsatt. Där gick ju inga tåg!

Klockan 3 på em kom jag till slut upp på kontoret och kunde få i mig lite att äta. Hade då varit ute i 6 timmar. Genast blev jag kallad ner till tunneln för att byta av en förare som suttit i ett tåg i 4 timmar utan att kunna vare sig ta en kaffe, äta eller annat. Tåget var helt nersläckt och iskallt. Föraren hade brutit batteriet och stängt ner för att inte tömma dem helt och tappa all luft. Slutligent så hade de äntligen lagat kontaktledningen och kunde slå på strömmen på Malmö C igen. Då hade strömmen varit borta i nästan 5 timmar.

Nu var det dax att starta upp tåget...... gick inte så bra. Samtidigt som man då försöker slå igång batterikontaktorer, hjälpkompressor, tcms dataskärmen, nödstart batteri osv osv så ringer man från fjärrledningscentralen och är mycket ivriga att få undan tåget som ju nu står och blockerar mitt i tunneln. Man ringer även från min egna driftcentral för att få status samtidigt försöker jag själv få igång tåget och går igenom alla kontaktorer, säkringar och brytare. Varenda skåp och strömställare och reglage. Tåget gick igång men genast får jag upp nödvarningar i skärmen och måste stänga ner. Efter några försök är så tåget inte alls med på noterna längre och jag står där maktlös. Jag har nu kontakt med teknisk rådgivning samtidigt som fjärren och driften ringer. Inte nog med det så finns det resenärer som tror på fullt allvar att mitt nedsläckta döda tåg ska ta dem från Malmö Central och vidare hem! De står utanför och bankar på rutor och dörrar. Dörrar som jag omöjligt kan få upp eftersom ingenting fungerar. Jag har vid det här laget fått sällskap av en växlare som lyckats pressa sig in under det läget som jag hade ström och kunde få upp hyttdörren. Vi försöker gestikulera och visa att tåget är dött, inte ska köra, att vi INTE kan öppna dörrar osv. Svaren vi får är Fingret, folk räcker ut tungor och gör fula grimaser, bankar på rutorna och är riktigt irriterade för att jag inte tar hänsyn till deras behov att komma hem!

Men som sagt, med två telefoner i varsitt öra, verktyg i nävarna och näsan i alla skåp så kändes det som de själva borde begripa liiiiiiite bättre.

Teknisk rådgivning kom ner för att hjälpa till, vi fick igång tåget hjälpligt men så var det stopp igen. Nästa kille kom ner och vi fortsatte. Efter 2 timmar kunde vi så till slut med 3 kloka ( ? ) hjärnor få iväg tåget!

Hemma var jag först 19.30 och då var jag riktigt nöjd. Kvällen skulle avslutas med ett styrelsemöte men det var redan för sent, det fick min vice hålla i.

Jag var riktigt trött igår!

Så en dag på järnvägen helt enkelt. Och då känner jag en stor vördnad för mina kollegor ute på godstågen som får stopp mitt ute i skogen, ensamma och kanske 2 meter snö..... fy tusan så lätt jag hade det igår!

Ja, mina tåg blev inställda resten av dagen såklart.