Mallis here we come!

Joråsåatt.... alla fördomar jag haft, allt ont jag tänkt om er som åker på charter, till samma ort, samma hotell och ibland väljer SAMMA rum! Jag ber om bot och förlåtelse, jag biktar mig, jag bränner mig för att minnas det onda jag tänkt.

Jag har ångrat mig, kommit till insikt, även jag mognar ( om än långsamt och gott ) och även jag ändrar mig. Faktum när jag tänker efter är att jag ändrar mig mest hela tiden om vissa saker =)

Nå, Ving Resort Mallorca Cala Bona - HERE WE COME AGAIN!

Sanningen är ju att jag är så sjukt svag för min dotter. Klart att jag hellre åkt till Australien, till BoraBora, åkt på Safari i Afrika, gått Inkaleden, åkt Transibiriska järnvägen, Grönland, Vietnamn... u name it! Men... jag är ensamstående och dottern är 7 år gammal. Hennes behov måste få gå före mina egna, så är det bara. Hon kan inte se längre än till Lollo o Bernie just nu. För henne är tryggheten att åka till samma ställe en vinst för mig. Varje gång blir hon tuffare, säkrare och mer hemma. Hon snattrar glatt med de spanska servitörerna och hon ansvarar själv för rumsnyckel och att hämta mat när hon är hungrig.

Det gör ju att även jag, trots att jag är själv, får och kan ta semester. Jag kan ligga vid poolen och läsa i en hel timma, behöver inte följa, passa och underhålla. Vi umgås och myser, vi badar när det passar oss, äter när det passar oss och leker när det passar oss. Men hon är lika självständig här som hemma.

Så... när det visade sig att min gamla goda vän från Mullvaden inspelningarna i Frankrike, Maritta, var sugen att åka på charter så var det bara att nappa direkt!

Jag har ju varit ledsen över att inte ha en annan vuxen att åka med. För hur bra det än är med att dottern blir självständig och sköter sig själv på Mallis så blir det även så att man patetiskt och ensamt sitter med rödvinet varje kväll i baren... medan alla andra familjer umgås minst 3 stycken och ofta med farmor, morfar eller syskon med sina barn. Så visst har man känt sig ensam.

Men nu var det någon som ville och kunde. Så då åker vi! Igen, till samma ställe.

Dottern vet inget ännu, det har inte gått en vecka i år som hon inte nämnt Mallis på något sätt så jag vet att hon vill =)

Det blir dyrt, ja jag vet, men hon måste få kosta. Som en god vän i Östersund sa när vi pratades vid igår, "Det är inte gratis att sitta och åka upp till Östersund heller" - det har han så rätt i. Den resan brukar kosta runt 3000 bara i bensin. Det ska väl kosta att ha barn - eller hur?

Hon är värd alla utlägg och så länge jag inte räknar efter hur mycket det blir så går det ju bra.... puh.

Jobba extra är modellen nu. Ett bidrag till dotterns resor kunde vara välkommet men verkar inte som det är aktuellt. Trisslott, hemligt arv från någon släkting som jag inte visste fanns som just dött?

Någon annan som vill med? Jag garanterar att barnen får det toppen här!