Vi har ett häckande duvpar på vårat tak. Det känns som de är lika sena som jag var med att skaffa barn, hur tänkte de egentligen? Eller kanske inte det var prio, tänka, nu är barnen där iaf och piper under takpannorna. Vi håller tummarna för att de snart kan flyga ut innan det blir på tok för kallt.
Ser ni mamman?
Bättre sent än aldrig......
SvaraRadera