Vi strosade på kyrkogården runt midnatt. Tände ljus för våra saknade och älskade, njöt av värmen som de säkert tusentals ljusen spred. Sörjde med de föräldrar vars barns gravar inte skulle funnits där redan, fascinerades av prakten hos andra och jag kan konstatera att vi är olika.
En tanke som slår mig är att.... inte så konstigt att religion, ursprung skapar förvirring och missförstånd och framförallt hat och krig.
Några kan känna närheten av sina döda varhelst de går, hedrar dem på en vacker plats där den älskade trivdes, andra bygger mausoleum för hundratusentals kronor med blinkande lampor, spritflaskor, askkoppar med fimpar och enorma blomdekorationer för att på så sätt minnas?
Ja, vi är verkligen olika.
Usch,vill inte ens tänka på den dagen man själv ligger där......
SvaraRaderaJa det är märkligt att en enda människa kan innehålla så många olika känslor på en gång.....vandrandes där i natten skramlade det rejält i förnimmelsesystemet.
SvaraRaderaSorg,glädje,saknad,skratt,gråt,bus,hopp.
Rätt mycket bus var det Ewa :o)
Änglarna såg oss,slog sig för sina tjocka magar och skrattade så att de flög in i lyktstolpar.
Tror jag då alltså.