Kommer att växa upp till en hårdare värld än den jag växte upp till. Kanske på gott och på ont. Dagens verklighet hånar det enkla, naturliga och kallar det naivt och okunnigt. Städer är det som gäller, makt, pengar, stor, större, störst. Man imponerar inte längre med ödmjukhet, med närvaro med en ren själ.
På tågsätet ligger filtren till haschpipan kvar, det kunde lika gärna varit filter i min kökskran men de här kostar så mycket mer... killen har klivit av och jag tänker, vill jag att mitt barn ska sitta på ett sådan säte om några år?
Hur ska jag kunna skydda henne från allt ont?
Åh vännen, jag hör dig!
SvaraRaderaJag får panik ibland när jag tänker på allt h-e-m-s-k-t som kan hända. Brukar säga ibland att jag vill flytta till en öde ö och leva "bara vi" på det vi själva odlar, jagar och tillverkar... En önskedröm förstås, för inte vill man det egentligen?! Men jag tänker som du... Hur ska man kunna skydda dom? Skydda utan att ställa orimliga krav? Skydda utan att ge skuldkänslor? Skydda utan att skrämmas? Jag antar att det är det som är den villkorslösa kärlekens baksida... Att älska så mycket att det gör ont, skrämmer skiten ur en och får en att gråta...
Tack för dina fina ord på mumlet tidigar:-)
Kram gumman!
MimiLi: Du har så rätt, det är att älska äkta och naket. Så det gör ont ända in i själen och ibland har man en fruktansvärd panik. Men jag tror vi reder ut detta, både du och jag. Våra barn är unika och so far fantastiskt fina =)
SvaraRaderaKRAM o tack
Åhhhhh, påminn mej inte!!! :(
SvaraRadera