Det är fullt ös på kontoret och ni som känner mig vet att jag älskar det. Man får rodda, vara spindel i nätet, organisera, fixa och dona. En miljard saker att komma ihåg och ha i huvudet. Och så får jag jobba med alla kollegor på olika sätt, en stor tillgång. Toppen.
Förra veckan gjorde jag en miss, en ganska grov sådan. Jämans klantigt och jag insåg det direkt men... ja, ni vet, gjort är gjort. Bara att bita ihop och gå vidare.
Men så körde jag tåg på midsommarafton. Glad i hågen gjorde jag ju min finfina krans för att glädja kollegor och resenärer. Vilket jag verkligen lyckades med. Jag blev fotograferad på perrongen av resenärer, människor sjöng, kom fram och berömde för krans och mina glada utrop på tåget osv.
Tågvärden fotade och vi dekorerade tåget med kransen och fotade igen...
Så fick jag ju snilleide´n att skicka ut ett foto till alla kollegor om önskan om en härlig Midsommar.
Givetvis har det fotot nu skapat en hel del problem. Fotot är taget i hytten under gång. Man får givetvis inte fota när man kör - att det är tågvärden som fotat mig vet ju inte alla andra! Och för att inte vara förmätet självgod så valde jag inte ett foto där jag själv var på bilden utan ett med bara kransen i hytten.
INTE bra, INTE bra alls! Så vad sägs, två GROVA missar på mindre än en vecka, ny position som skapar snack. Är man populär på jobbet eller???
Å andra sidan så bjuder jag på mina missar och anser att alla kan göra fel men ändå. Idiotiskt av mig! IDIOTISKT.
Märker ni att jag fiskar efter lite sympati? =)
Kärlek till er andra som oxå är mänskliga och gör fel, till alla som bubblar först och sedan tänker efter, till er som agerar utan tanke på konsekvenser - i gott som i ont ibland.
Och kärlek till alla ni andra perfekta oxå givetvis.
KRAMEN
Ååååh Raring! Du är inget stolpskott förstås! Tyvärr förbjuder tystnadsplikten mig att delge andra om stolpskott jag gjort på jobbet men... Låt oss säga att du är i gott sällskap!
SvaraRaderalove always!
(Du... lutar åt en tur söderöver vid alla helgon eller så...)
Tack söta rara, det kändes bra. Jag själv ligger oxå inne m sekretess och säkerhetsregler och just det gör det ju så allvarligt. Men det är som du säger, man är nog i gott sällskap men många döljer det bara, mörkar och går vidare.
SvaraRaderaJa, söderut! KOM! Puss
Alla gör misstag! Du anar inte allt som jag gjort, kan också skylla på sekretess så att jag slipper berätta. Men kul att nya jobbet är igång och nu kan ju allt bara gå bättre, eller hur! Kram på dig och fortsätt vara den du är!
SvaraRaderaKära hjärtat. Du är inte klantig alls, bara mänsklig. KRAM!
SvaraRaderaTack för stöd vänner, ni har ju rätt även om jag själv önskar det ogjort och att jag kanske gjort en annan bedömning. Men gjort är gjort och kanske är det så man blir ödmjukare som människa. Jovisst är det så. =)
SvaraRaderaVisst är detplågsamt att gå i lära, tortyr att göra misstag, skämmigt att vara lika mänsklig som alla andra. Att inte vara speciellare och upphöjdare och felfriare. Att behöva dela känslan av otillräcklighet, att det hugger till i min mage också vid tanken på vad jag sa, vad jag gjorde, var jag brast.
SvaraRaderaMen det är ljuvligt att känna dig, att veta vilka bördor jag ska dela med dig, att inte behöva gissa vem du är.
Att se rakt och tydligt hur ditt hjärta ser ut när det är sårigt och när det är helt.
Jag bär dina bördor, du bär mina
Samma skam och skuld, samma glädje och längtan
I evighet
Amen
(Och kram som fan, borsta det av dig)
Åh Magdis, nu sitter jag på kontoret och bölar.
SvaraRaderaKram kära vän och tack för vackra ord o tankar