Sista dagen jag hämtade mitt barn på "Dagis" idag, sista dagen som jag välbekant sladdar runt hörnet på cykelvägen för att tvärbromsa vid grinden, sista dagen min blick sveper över gården, mot buskarna, mot gungorna, mot borgen, mot bänken sökande efter en välbekant kalufs. Sista dagen med tjat "vi måste åka nu, potatisen står på spisen", sista dagen med frågan "har allt varit ok idag-har hon skött sig?"
Åsa, Yvonne, Ingela, Jessica - dessa klippor. Alexandra vikarie som nu blivit en av de hemtama har även hon växt sig till en trygg vuxen för min tjej.
Jag kan inte nog berömma dessa kvinnor, deras personlighet och enkelhet. Aldrig en förmaning om tider, aldrig en sur min, aldrig ett pekfinger och aldrig att något varit ett besvär. Jag hade inte kunnat önska en bättre plats för mitt barn. De har stöttat och inspirerat, peppat och skällt, uppmanat, förmanat, busat och varit stränga, läst och sjungit och.... ja det har gjort allt för och med mitt barn.
Vi har haft vår avslutning och de har fått föräldrarnas insamlade present men jag kände att de betytt så mycket för mig och Filippa att de fick en liten sak till. En prinsesskrona passade perfekt, en liten växt, en linnepåse med väldoftande hjärta och en påse the.
Till det några ord som fick dem, som fick mig, som fick Filippa att gråta. Och vi kramades och vi lovade att ses igen.
Åsa, Yvonne, Ingela, Jessica, Alexandra - ni är underbara - ni är BÄST!
Tack för denna tiden, min dotter har fått den allra bästa förutsättningen för sin skolstart i höst.
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tusen tack för att ni lämnar mej en hälsning! Det är kommentarerna som gör bloggen levande. Vill du skriva en rad men inte har ngn egen blogg, välj alternativen "namn" el "anonym" + "publicera". Fyll sedan i den lilla koden som visas i rutan ♥