Tomten - På jämtska

Midvinternatta mårsk å kåll

stjärnan glitter å blaga
folkje söv på olik håll
räven smyg borta haga
Månen lys, ha ahllten lyst
snön ti treom, vit å tyst
vit som ströken lakan
tomtn e opp å vaka
Står mæ fjösan, stutt å grå
grå, å vit e fennan
står å unner: ”Hårre går e då?
Når de e shlut på e hennan?”
kik på trea der dom står
som en mur kring heile gåln
månen lys å blaga
”Int tar e shlut borta haga?”
Stryk mæ hann göning skägge sett
klöy se pyne luven
”De e för svårst at huvvan mett
å je vål bære gruven,
de löns int fånder meir på dæ
ingen veit hårr e kan væ”
sen går n å känn på döran
bå’ småaran å störan
Går rånt husa, gjær e vårv
kik hur hu ha’ne, geita
kynna står å glåm å dröm
dröm om sommarbeita
mæra ha en æn n dröm
tongt e arbei vill a glöm
skaklan, tauman, sælan
snön som driv ti fælan
Smyg se tyst å lytt itat
der folkje ligg å söv
dom som ställ ut huskur fat
mæ mjalk å go n gröt
tripp på teom för å si
ongan, der dom ligg, all tri
te si dom snus å sava
e artut vill je lava
Vänn tebaker oppå hjelln
lägg se, tänk å glåm
”Finns e någa ursprungskäll, vor kom dom all ifrån?
Dom föss, vål vaxa sen, å döy
bære kom bort, uttan stöj.
Veit vor dom ha före?
Löns e grin å söre?”
Borta haga er e mårt
trea sir ut frösen
himlen stjärntjätt, kåll å svårt
tomten står mæ fjösan
står å ly ett nästa år
tykk se hör hur tia gå
tykk se hör hu spæla
å sno rånt heile værla
Midvinternatta mårsk å kåll
stjärnan glitter å blaga
folkje söv på olik håll
räven smyg borta haga
Månen lys, ha ahllten lyst
snön ti treom, vit å tyst
vit som ströken lakan
tomtn e opp å vaka.