Morgon, ja för er andra är det förmiddag - för oss morgon. Klockan är halv tio och hon ligger bredvid - stilla och lugnt. Kan inte sluta att titta, att se på henne. Se hur livet börjar vakna till. Hon gör sin välbekanta min med munnen, plutar lite. Sträcker på sig, mjukt, smidigt som en katt. Kroppen är varm och len. Det rycker i hennes ögonlock och hon börjar komma till medvetande. Man ser att muskler i ansiktet spänns och fingrarna rycker. Som på hundar när de drömmer de jagar, ni vet.
Plötsligt slår hon upp ögonen, tittar rakt på mig och utan ett ord kryper hon in tättintill och under mitt täcke. Lägger sig framför och skruvar in sig nära i värmen. Han tar mina armar lägger dem om sig och slingrar sig runt dem och håller hårt hårt. Så ligger vi en stund, stilla i morgontystnaden. Det är underbart.
Efter en stund viskar hon - mamma kan du göra sådär med fingrarna som du brukar på ryggen? -Javisst älskling säger jag och dansar lätt med fingertopparna över hennes axlar, nacke, rygg o svank - precis så som jag vet att hon älskar.
Efter en halvtimma av samhörighet frågar hon om "hon får göra det hon brukar?" - Javisst gumman! Så smyger hon upp, tar med sig Saffi, skjuter tyst igen sovrumsdörren och därute hör jag barnkanalen slås på.
Utanför en koltrast som sjunger i det långsamt strilandet från vegetationen på gården. Har ni tänkt på hur väl alla ljuden hörs när det blir vått? Akustiken blir nästan magisk. Koltrasten sjunger som han inte vore skapt för annat och dropparna lugnar med sitt ljud.
Dottern gör helt klart livet lite extra magiskt.
Nu ska jag lugna mig med kärleksyttringar, vet ni förstår men nu växlar vi in på en mer sansad nivå och drar på stan =)
MMMMMyyyyysigt!!!!
SvaraRadera