Denna enorma ångest

Det går nog inte med ord beskriva det man går igenom nu. Den ena halvan av mig kan inte hantera faktum att måsta komma upp med ett sätt att lämna mitt barn, den andra halvan behöver bara sluta sina ögon så känner den doften av Jämtland och en värme sprider sig inombords.
Hur människor hanterar sådant här är för mig svårt att greppa och jag har trots timmar och åter timmar av grubblande inte lyckats komma upp med någon lösning alls.

Jag vet att vi har dem till låns, att de är egna individer osv osv. Min hjärna vet så mycket men mitt hjärta har inte en susning och närapå sprängs av tanken att inte känna denna underbara varelse nära mig.
Men vi jobbar vidare på en kombination, lösning, väg som passar oss alla. Jobbar och jobbar.... man vill tro det iaf.

Man får se hur allt ter sig till slut, vad som i slutändan blir rätt.

Men en sak är säker och det är att idag är Östersund HÄRLIGT! Första snön!