Hos mitt hjärta i Lund

Gjorde en minisemester ner till Lund för att kunna träffa mitt hjärta för nästan två veckor sedan. Mina underbara Greker tog emot mig och jag fick campera där i 5 hela nätter! Obetalbart då jag även får ha min dotter där.
Det var faktiskt ganska så gott att kliva ut på Lunds central halv sex på morgonen efter en natt i egen sovkupe. Det som direkt slog mig var såklart mörkret. Har bara varit borta ett halvår från Lund men redan kan jag bli förvånad över hur fort vi i norr nu går mot ljusa dygn och hur stor skillnad det är i södra Sverige. Vi har ett häftigt land!
Givetvis regn i luften ( vad annars? ) men en något längre skriden vår och det var med vana steg jag tog rulltrappan upp. Ett nytt Espresso House hade öppnat i stationshuset i SJ:s gamla lokaler och jag slog mig ner och väntade in öppnandet så jag kunde få min obligatoriska morgonLatte. Två timmar senare plockade Despina upp mig.
Dottern visste jag skulle dyka upp på lördag och att jag lyckades skrapa åt mig extra dagar var en enorm bonus. Efter snack vid köksbordet, hennes bästa Latte ( ja, kan dricka hur många som helst..: ) så blev det en lätt joggrunda. Ja, självklart kunde jag inte hålla mig till skolan var slut utan joggade förbi för att överraska. Och vilken överraskning det blev!
En dotter som nästan inte kunde tala, inte andas och var SÅÅÅ lycklig! Att få känna denna varma lilla kropp slingra sig och klämma sig fast hårt hårt HÅRT runt min kropp är ljuvligt som ni förstår. Sådan kärlek det kan finnas. Hon kunde nästan inte andas av glädje och jag fick lov att sätta mig för att orka kramas så länge som hon höll mig hårt.

Det går inte att beskriva men jag vet att många av er känner känslan.

Helgen spenderades sedan med älskade grannar och våra barn. Underbara middagar hos Greker och givetvis hos "mina" fina danskar med Aages kokkonst som fyllde våra bukar två kvällar i rad. Fick även fint besök av Mia o Micke som kom med cyklar från Malmö.

Måndagen följde jag med dottern på skolan hela dagen och fick både se hennes skicklighet med borrmaskin och hantera en riktig rejäl snickarbänk med tvinnar och städ. De arbetar med fåglar nu och vi hann avverka både Fiskmås larus canus och Skata pica pica i faktaboken.

En av dagarna bjöd på lite värme så årets första Frappe´intogs på uteplatsen medan tjejerna slängde både skor och strumpor. Våren är dock sen även i Skåne så några Magnolior blev det inte att beskåda.

Helgen gick fort och resan hem startade med ett kaos på stationen då en olycka stoppade trafiken mellan Malmö och Lund nära tre timmar. Vid dessa tillfällen slås jag alltid av människors totala nonchalans och brist på respekt inför det inträffade. Irritationen över att tågen inte går, oförståelsen för den logistik som krävs, hetsen över att just DOM inte kommer vidare...  Deras ego och deras värld tycks vara det enda som existerar och någon tanke på familjen som precis mist en älskad medlem finns det inte utrymme för. Det är sorgligt hur vi eskalerat till något slags högpresterande effektivitetsmaskineri som inte ens har tid att stanna till och betänka det hela utifrån, att se det i ett större perspektiv och istället stilla sig på perrongen och glädjas åt att man själv är vid liv....  Sorgligt.

På resan upp satt en kvinna från Östersund några säten bakom mig och deklarerade högt och ljudligt hur dåliga SJ och andra tågföretag var på att sköta sådana här incidenter... hon hade minsann svar på allt och hur det skulle gå till. Att man inte lärde sig och tog tag i problemen, informerade, styrde om tågen osv. Bara en sådan sak som att stänga b-å-d-a!!! spår där olyckan skett ansåg hon vara helt idiotiskt!!!  Ja, hon hade svar på det mesta. Kan tänka mig att hon inte har en aning om vad som händer när en människa blir träffad av ett tåg i 200 km/h men... hon hade svar på allt och skulle nog vara en utomordentlig koordinator på Trafikverket vid olyckor som denna....  eller... kanske inte =)

Helgen värmde mitt hjärta och nu väntar helgen om två veckor då jag får träffa henne igen.

Våren hade inte kommit så långt i Lund heller men Kastanjen börjar spricka ut... 

Vår fina rondellhund försvann spårlöst på senhösten... vi letade genom rondellen men den var borta. Döm om min förvåning när jag skjutsade till skolan och där stod den igen, färgglad som om inget hänt. På en annan sida i rondellen men ändå där, på plats, i rondellen. VÅR hund! 

Vinkar av vid skolan

Jobbar med fåglar

På träslöjden har man fått göra en ritning och sedan ska det förverkligas i trä och andra material. Tjejen håller borrmaskinen som hon aldrig gjort annat! Lätt som en plätt! 

På lördag morgon kl 9.00 så lägger Katja huvudet på sne och tindrar med sina vackra bruna ögon och säger.... Eeeewaaaa, kan inte vi baka muffins????  Tja, vem kan motstå det. Och det blev inga dåliga muffins heller =) 

Inte högsommarvärme men nog så pass att tjejerna tyckte det. 

Årets första Frappe´