Stugan! Paradiset! En vecka som översteg alla förväntningar

Så var det då dax att bila hemåt för att "flytta in" i stugan. Min stuga, VÅR stuga som jag lite spontanköpte sådär i en hast i november. Lite sådär som jag är och som jag gör. Agerar först och tänker sen. Ibland kanske inte så bra men i de allra allra flesta fallen så fungerar det just fine with me och detta var ju verkligen en sådan gång.

Lyckades klippa ihop olika fridagar och fick en sammanhängande ledighet på 7 dagar och så gick färden norrut. Bilen tyngre än tyngst med allsköns packning inklusive en del från tullvistelsen för några veckor sedan. Dotter på plats med de sedvanligt fulladdade ipad, dator, iphone... och så hederligt papper, penna och böcker.
Med oss även en vän och dennes hund.

Som alltid så släpper tyngden över hjärtat när jag bilar genom Dalarna, när man kommer på höjden i Orsa och ser ut över Orsasjön och fjällen i bakgrunden... det stockar sig i bröstet varje gång. Man tar ett djupt djupt andetag och känner en frihetskänsla och ett lyckorus. Vet inte varför och kan inte förklara. Har inga speciella band till just Dalarna och ännu mindre Orsa men på något sätt känns hela Dalarna som urmodern - hemma - trygghet. Och det speglar något så välbekant och igenkännande i landskapet, något jag älskar djupt. I rondellen kommer för första gången namnet.... Östersund! 32 mil kvar... bara 32 mil hem och resten av resan går som en dans.

Väl framme så svänger vi inom Brunflo för att hämta nycklar och för första gången få träffa vår nya familjemedlem som ska heta Jämta! Så underbart ljuvliga små varelser dryga 200 gram tunga och ännu blinda och beroende helt av mamma ( Fjanten )
Vi handlar skräpmat på Sibylla i Brunflo och styr så mot stugan. Vår stuga, Paradiset som den har kommit att heta nu.

Kvällen är vacker och vid halv nio kör vi ner på gården. Sjön ligger som en spegel och solen strålar! Det är sagolikt och överstiger alla förväntningar jag hade. Från att ha sett stugan i halvmörker en kall kväll i november i ca 10 minuter till att ännu snabbare skymtat den när vi kånkade in flyttlådor och möbler i ett smärre kaosartat inferno med en hastighet som inte lämpar sig för "boa in sig" så var det nu första gången jag verkligen kunde se vad jag köpt, kunde gå in i alla rum, öppna alla lådor och skåp, titta bakom dörrar, i förråd och provsitta en stol!
Tårar nerför kinderna och en dröm från barndomen om en egen stuga var plötsligt för sann för att jag skulle ha kunnat ta in den och här var den!

Stugan! Paradiset!

Första mötet!

Vi är rätt så nöjda

Skål på bryggan medan skymningen sänker sig