Jag har ju köpt en stuga! Ville bara säga det.
Hunnit sova i den hela tio nätter redan! Fantastiska personalplanerare har gjort det möjligt för mig att två gånger ta en kort semester upp till Östersund och senast nu i midsommar!
Midsommaren bjöd på isande kallt väder men inte tusan stoppade det vare sig morgondoppet eller den varma känslan av att jag har ett eget paradis och ett hem! Alla som har haft det där hemmet från barnsben och tagit det för givet, det där huset, de där bekanta stigarna i skogen eller de så kända cykelvägarna. De som lärt sig vilka golvbrädor som knarrar tryggt och hur man knixar med höften för att få upp dörren. De som känner igen doften i sitt hus med förbundna ögon och de som haft förmånen att gå och lägga sig när övriga familjen fortfarande sitter uppe eller stökar på nere i köket, i rummen intill... Jag har missat allt det och det är det absolut enda jag är avundsjuk på hos andra. Den känslan att vara i ett självklart sammanhang med någon/några andra.
Ens familj, ens föräldrar och syskon - de som alltid finns där oavsett om du begår ett våldsbrott, får sparken från jobbet, spårar ur i fyllan, bryter ihop på ÖB för att det är så lååååång kö, slänger glas i pappersinamlingen, röstar på SD, kör för fort, äter kött, lyssnar på "fel" musik, piercar dig, skaffar en kille/tjej som är totalt "fel"... Ni vet - DOM! Familjen, de som stöttar och finns där Oavsett. Som du kan ta en diskussion med utan att bli raderad från FB för att du tycker annorlunda, de som älskar dig fast du beter dig annorlunda, de som ger dig utrymme att vara den du är och den du kommer att bli.
Och de som, trots att du är förjävla jobbig, krävande, egoistisk och aldrig själv hör av dig ändå... kommer när du är sjuk, bidrar med matlåda, passar dina barn som kanske har samma personlighet som du själv, skänker dig sin bil, skjuter till med pengar....
Äh, ni fattar - behöver jag ens skriva mer? Familjen, de som gjort alla misstag och försöker visa dig att inte göra detsamma! De som kravlöst, aningslöst älskar dig och alltid har sitt hem öppet för dig UTAN baktanke och utan krav på "payback". Den har jag aldrig haft och kommer aldrig att få. Att i min tur få göra allt jag kan för att min dotter inte ska behöva få den känslan eller hamna där jag är - en ynnest. Det tog inte slut med mig utan det kom en till... en som kunde länka vidare.
Och nu kommer stugan in... i dravlet om familjen som jag saknat så länge jag kan minnas. Stugan är symbolen och borgen. Det är till skillnad från en lägenhet som jag av någon anledning inte kan få samma känsla för som ett hus/en stuga, en tillhörighet och en trygghet där man får tillåtelse att finnas och vara.
Det är min stuga, vår stuga - gummans och min! Just nu heter den Paradiset, vi smakar på namnen, Mullebo kanske kommer upp till första platsen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tusen tack för att ni lämnar mej en hälsning! Det är kommentarerna som gör bloggen levande. Vill du skriva en rad men inte har ngn egen blogg, välj alternativen "namn" el "anonym" + "publicera". Fyll sedan i den lilla koden som visas i rutan ♥