Fjällvandring i Lappland =)

På väg.....

Sååååå många foton, kan inte välja! Vill ju inte dränka er heller =)

Men tillbaka i Skånelandet efter en fantastiskt härlig vecka. Slitig som tusan men samtidigt balsam för själen. Ingen behöver ju övertyga mig om att de övre delarna av landet har mer livskvalitet att erbjuda mig men det jag kan ändå slås av den insikten och hur stark den är och framförallt hur mycket starkare den blir varje gång jag upplever igen, och igen.

Vi började med tåg upp till Sthlm, ett själlöst X men resan gick snabbt. Vi hade lite Västerbottenpaj, mango, latte, öl och bara mådde bra. Första semestern tillsammans.

Byte i Sthlm och en burgare med till vår kupe´ - lyxat till det och tagit sovvagn. Ensamma med egen dusch och så riktiga sängkläder och madrass - vilken skillnad! Burgare och vin funkar gott.

Sov länge nästa morgon, frukost i bistrovagnen och så mycket trevligare på ett interCity än ett X. Vaknade tidigt på morgonen och tittade ut, råkade vara i Ö-vik! Vilken häftig stad! Hade ingen aning, otroligt fräckt med hoppbacken som går rakt under spåret och staden såg enormt modern ut med fräck arkitektur. Dit vill jag åka och se. Positivt möte verkligen. Byte i Boden och min själ är redan så lugn och så lycklig. FAN så jag älskar de norra delarna av vårt land!

På ett tåg på väg till Lappland äter man självfallet Renskav! Betydligt trevligare än de kala stålrörsinteriörerna på X2:orna som erbjuder käcka piroger i plastpåsar som du värmer själv i micro på läge 2....

Trevliga människor som småpratar på tåget, visar och berättar och tipsar. Inga sura miner, inga sneda blickar, ingen attityd, inga missförstånd och inga baktankar. Öppna blickar och intresserade människor, kändes fräscht och annorlunda.

Väl i Kiruna tar vi bussen till Nikkaloukta och klockan börjar nu bli sen. Vi inser att sista båtturen över Laddjujavri har gått. Det är bara att börja knata de 19 km mot Keb station. Döm om vår förvåning då ett sällskap på 6 personer ringt och bokat Nils att köra dem med båten precis när vi kommer fram till sjön. Tacksamt så köper vi in oss på den extraturen. Tur var det för då spar vi in ca 6 km och vi anländer strax före 20 till Keb.

Vid sjön kan man givetvis äta på Lap Donalds. Renburgare och våfflor

Nu är vi på väg, Nils kör oss till andra änden av sjön och vi spar tacksamt ca 6-7 km vandring mot Keb station

Till höger i bild strax nedanför Kaipak skymtar ni Kebnekaise Fjällstation.

Den spetsiga till vänster är Tuolpagorni och Vierremvare den till höger.

Börjar få vittring...

Inte långt kvar nu. Bron över Tarfala jokken och sedan bara någon km kvar till stationen

Väl där slår vi upp vårt tält vid foten av Kaipak, en liten "kulle" ovanför Stationen. Att tälta här är gratis men för en serviceavgift på 100 kr/dygn får man utnyttja dusch, kök, bastu, torkrum mm. Ett billigt utlägg.

Vi slår läger ovanför stationen vid Kaipaks fot.

Inne på stationen bjuds man på saft som nyanländ vandrare, sköna fåtöljer, restaurangen erbjuder lunch och utsökta trerättersmiddagar. I butiken kan man köpa Patagonia, Arcteryx, Houdini, Hestra.... u name it. Friluftslivet har blivit ett mekka för märkesbögar som aldrig någonsin kommer sätta sin fot i ett "friluftsliv" - priserna därefter. Men nu var det rea till min stora glädje =)

Efter en härlig bastu ( vi var helt ensamma i mixbastun ) och ha hängt upp våra kläder i torkrummet så är vi redo för ett glas vin och sedan mat.

Vi äter gott på vår kulle efter att ha lagat vårt frystorkade på Trangiat. Ola har med sitt Hilleberg Unna som är ett enmanstält men då ryggorna får stå utanför så ryms vi alldeles perfekt. Att frysa behövde man ju inte oroa sig för iaf.

Yr.no lovar tyvärr inget vidare väder under hela veckan men det ser iaf ut att bli minst regn ons-torsdag så vi bestämmer att spara toppförsöket av Keb till dess. Så på tisdagen när vi vaknar och har ätit en härlig frukost men massor av nyplockade blåbär så beger vi oss mot Tarfala. En vandring på dryga 8 km enkel väg. Det är gråtungt och dimma men ibland så klarnar det upp så vi faktiskt får se en del av den otroliga naturen som erbjuds. Vattnet som kastar sig utför branterna, de otroliga färgerna, den nyfikna men lagom rädda lämmeln som ilar framför mina fötter och så någon enstaka ren. Strax före Tarfala stugan ligger en forskningsstation där man forskar om glaciären, hur den smälter, nederbörden osv.

Framme i stugan åker Trangiat fram. Härligt med eld att värma sin regnblöta kropp med. Vi stannar gott o väl en timma. Samtalar med en pappa och hans son i 30 årsåldern som kommit upp från Sthlm och vandrar.

På väg tillbaka så tjocknar dimman lite till och man blir både varm och småkylig. En bastu på kvällen var mycket välbehövlig. Mina fötter som krånglat redan innan värker av smärta och det faktum att min ena fot knappt går att stödja på får jag utveckla en nytt sätt att stödja på och det gör att den andra foten/benet får ta all belastning. Tungt men hoppas ändå kunna gå upp på Keb. Jag hittar massor med Björksopp som jag plockar så på kvällen steker jag dem i olja och vitlök, vi äter det med pasta och rökt älgkött. En sagolik middag på vår höjd i kvällningen och så dalen nedanför. Man kan bli religiös för mindre. Förra året samma vecka var det tydligen 20 grader och solsken och blå himmel hela veckan... ja ja.

Nästa dag är Ola snäll och stannar kvar så vi gör bara en liten tur runt Kaipak och en sväng mot Västra Leden. Plockar mera svamp, utforskar några små små toppar och lägger våra bidrag på redan påbörjade Rösen. Det var nog tur för mig vi tog den dagen så min fot fick vila. Vädret är fortfarande inte bättre och det har nu regnat båda nätter och även en hel del på dagarna även om det är uppehåll en del också.

Vi tar en eftermiddag med spel, latte och strohrom, en öl och mys. Inte heller helt fel. Samtalar med andra gäster på stationen. Den nu så obligatoriska bastun hinner vi med. Lite trötta på två skolklasser från Sthlm som befinner sig på stationen. Visst, beundransvärt att de åker upp, "vandrar" en del, är intresserade av annat än betongen, att vi ser anlagen till nästa generations fjällvandrare osv osv - finns en massa korrekta tankar om dessa skolungdomar. Men som bekant är jag inte den ödmjuka typen som rättar in orden i honung för att det ska passa. De var SKITJOBBIGA! Älskar höra sina egna röster, och så högt som möjligt, tar hur mycket plats som helst, tar ingen som helst hänsyn till någon annan öht, gör den fridfullt sköna och avlsappnade bastun till en ungdomsgård och deras härliga Sthlmsslang ekar hårt mellan kakelväggarna: "eh, öh, lägga av va!!! Men HALLÅÅÅÅÅ, lol, typ va ba!".... Kanske inte vad Tanten Ewa längtade efter när hon ramlar in efter en slitig och kroppströttande dag. Och kom nu inte med att jag och mina i samma ålder var likadana... det var vi INTE! Det var en helt annan attityd, annan respekt, annan omtanke och annan ödmjukhet då. Och jag tvivlar inte på att den blir ännu sämre om några år...

Nog om det, fint med ett intresse för naturen (?? ) och för de norra delarna av Sverige men jobbigt ha dem som knott i varenda utrymme på stationen. Tom i torkrummet flockades det tjattrande.

Torsdagen då. Slätregn precis hela onsdag natt och den där tanken vi hade om att komma iväg absolut senast 8 och gärna runt 7 lade vi på hyllan. Regnet fortsatte att falla fram emot halv 10 tiden. Vi lyckades dock vid ett uppehåll tända till och engagera oss och starta upp Trangiat, äta frukost och bestämma oss för att "skit samma" idag går vi.

Så 9.45 drog vi iväg i ett högt tempo mot Keb topp. I repan hade de gjort klart för oss att om man var snabb kunde man klara toppen tor på runt 9 timmar. Då jag inte fjällvandrat sedan sist jag gick med Ranbrandts ( innan dottern föddes ) och pojkvännen aldrig vandrat i fjäll hade vi väl inga stora förväntningar på att ens lyckas! Men tjuriga som vi är båda två så drog vi på rätt bra. Dimma, fukt, regn och grått gjorde inte det hela lätt men för tusan.

Fram till Kitteldalen på ca 3 timmar och sedan börjar klättringen uppåt. I början på stigningen har den "fjällintresserade skolklassen" givit upp och bestämmer sig med Lärarnas ivriga påhejanden att åka kana på byxröven nerför den lilla is/snöbelagda sänka som finns mellan stigningarna! Galet då man dels får upp en rejäl hastighet och klarar du inte stanna kraschar du rakt ut i klippmassiven, och galet på så sätt att det lika gärna kan störta in och ett hål skapas som gör att du faller ner några meter mot sten och klippor under... Men lärarna verkar ju oerhört ansvarsfulla....

Stigningen upp mot toppen sög verkligen kraften ur mig. Enbart karga klippor, stenblock, sylvassa spetsar, stenras att klättra på. Liv och växtlighet är härmed slut. Lite lav på en del stenar samt några fåglar som svävar högt ovanför är allt liv vi nu ser de närmaste två timmarna.

Mycket tung klättring och det andra paret som vi går ikapp och förbi orkar inte hela vägen utan vänder efter att vi passerat Kaffedalen och börjat den sista stigningen uppåt. Det är tungt att göra stigning på 5-6 hundra meter som man sedan tappar då man måste ner i Kaffedalen. Kargt coh vilt landskap verkligen.

När vi till slut skymtar toppstugan har nog orken gått ur oss båda för länge sedan. Iskalla, blöta av svett och kondens kommer vi in i stugan och klockan är ca 14. Där inne möter en trist syn oss. Vandalisering, barnsliga kommentarer och allt som finns är en kal, ödslig, kall stuga. Ingen möjlighet till värme, energipåfyllning, återhämtning alls. En enda säng med ett täcke och en yllefilt är allt som finns. Så otroligt tråkigt att människor ens ids ta sig upp till nära 1900 meters höjd för att förstöra för andra. Vi värmer mat och försöker få upp värmen, byter till nya härliga Ullfrottetröjor och laddar batterierna. Inser att det dels är alldeles för tjock dimma, alldeles för ont om tid då det börjar bli mörkt vid 20 tiden o vi vill ju hinna tillbaka till fjällstationen och dels så har vi inte mycket ork kvar.

Mina fötter värker våldsamt. Har ju haft problem med en tå länge och dessa fyra dagar har jag kompenserat så gott jag kunnat med andra foten vilket gör att jag nu har våldsam värk i båda fötter, anklar, skenben, vader, ben och upp mot ryggen. Men det är väl bara att bita ihop...

Vi lämnar således toppstugan utan att ge oss på ett toppförsök. Vi har oxå fått veta att toppen inte går att nå utan stegjärn då de sista 50 metrarna är helt isbelagda av riktig blåis då glaciären smälter just nu. Så vi hade ändå inte kommit upp.

Vandringen hem var tuff. Det är om möjligt ännu jobbigare att gå nerför än uppför. Det smärtar i stumma ben och knän. Men ner kommer vi.

Framme vid stationen vid 18.30 och vi är mycket nöjda med vår insats.

Våldsamt förälskade i de Lappländska fjällen, i Kiruna, i folket, mentaliteten, miljön, livskvaliten så bestämmer vi oss att försöka ta oss hit igen nästa sommar.

På väg upp mot Tarfala den andra dagen

Så HÄR glad blir jag över Trangiamat....

Björksopp, vitlök och älgstek... mums

Ola på väg ner från Tarfala

Tarfala stugan 1880 möh

Underberg, mackor och torrfoder. PERFEKT!

Det här var jag värd!

Här sover vi...

Hilleberg by night

Västra leden mot Keb

Åh herregud, en skåning som håller i Lapplandskartan!

Frukostbären fanns i överflöd och alldeles gratis

Fötterna var ju ett problem redan innan jag åkte och det gjorde att jag fick kompensera hur jag satte foten och var jag stödde. Det i sin tur gjorde att den andra foten tog stryk och vidare hela underbenet och sista dagen strålade det ända upp i överbenen. Inte så skönt men bara man knyter om skorna ett gäng gånger så lindrar man en stund till....

Fixar frukost

Naturens skådespel

Trötta och nöjda vandrare

Lyxade oxå såklart, livet är kvalite här uppe =)

På väg upp mot Kitteldalen

Lämnar Kaffedalen och äntligen är vi på Kebnekaise. Paret vi passerat på väg upp från Kitteldalen vände sedan här nere.

Ola ligger före, ser ni honom? Fruktansvärt tungt på vägen upp och foten var inte nådig mot mig.

Lycklig Tant som äntligen hinner se lite höjd när molnen för ett ögonblick skingras

Äntligen framme i Toppstugan! Svettiga, frusna, och våldsamt trötta försöker vi få upp lite värme och energi

Så går vi neråt igen, toppstugan i bakgrunden. Toppen får vänta till ett annat år..

På väg tillbaka ner mot Kitteldalen

Äntligen lättar det lite och vi ser dalen, längst bort till vänster vår "egen" kulle Kaipak

Vi fick balansera över ett antal små forsar, Jokkar.

Kitteldalen

Ett välförtjänt gourmetmål i tältet efter att vi tagit en latte med strohrom på stationen, bastat och hängt upp våra kläder i torkrummet och nu är det bara vila som gäller sen.

ÄNTLIGEN är vandringen klar och vi är framme vid Nikkaloukta

Kiruna Gruva

Malmtågen

Vårt favoritCafe Safari

SÅ mycket svamp och så ingen möjlighet att ta hem den...

Givetvis så såg vi J2 på Folkets Hus i Kiruna, var annars? En enkel reflektion: Inne i Folkets Hus finns där Esrange infomonter, en annan stor infomonter med öppettider för LKAB om flytten, gruvan, järnmalmen osv, en mattematikuställning för barnen ( mycket bra sådan oxå ) Turistinformation med broschyrer och foldrar, bänkar, bord, stolar och en souvenirbutik. En trappa upp ett cafe med alla bord, stolar helt öppna och INTE fastlåsta. Dukar, ljus, blommor mm. Allt detta helt öppet och när bion är slut har ungdomarna alla chanser att vandalisera hela bygget, klottra, slita ut inredning, krossa fönster, spotta, loska, skita ner, sno alla brochyrer, elda i papperskorgarna, skära sönder alla stora tavlor mm. Men av någon outgrundlig anledning tycks de inte ha behov av det här. SÅ skönt, SÅ uppfriskande, SÅ fräscht och framförallt så känns det rätt och naturligt!

Inne på baren så hälsar bartendern direkt med ett leende och öppen blick, människorna bredvid hejar och börjar prata, människorna vi sitter granne med på Harrys börjar snacka, delar med sig av fisketips och snackar om fjället och "Sörlänningarna" =)

På bion så hejjar grannen när den kommer och sätter sig. Inga hutlösa priser, inga dryga nonchalanta expediter och bara en jävla go o skön stämning.

Varför jag tjatar om mitt "Norrland"????? Tja, vad tror ni? Älskar Kiruna och helt klart ska vi tillbaka, kanske redan nästa sommar. Hann inte åka Malmtågen ( trots att vi hade ett hyttillstånd liggande... hmf ) Ice Hotel måste ses, Esrange, ner i Gruvan..... Gruvtrollets lekland, fisket... JA, klart vi ska tillbaka!

Tack Lappland för en härlig vecka - hoppas du erbjuder blå himmel och sol nästa gång så jag har chans att slås av den enorma skönhet du besitter oxå.