30 september 2011
Present av pojkvännen
Överraskning när han varit på kurs i Dalarna - present och överraskning och något att se fram emot när vi prövar rätterna. Precis vad en flicka vill ha.
29 september 2011
Fått en arbetsledare
Har en arbetsledare nu, en som sparkar mig därbak. Så äntligen har jag fått upp tapeterna som legat i garderoben sedan sept -08.
Kanske känns de inte lika aktuella längre men det kommer bli kanonfint. Arbetsledaren håller mig i korta kopplet men vi hinner med rom o cola under hela arbetspassen också. Precis som det ska vara!
Fortsättning följer...
Överraskning
På min dörr när jag kom hem idag från jobb hängde en vacker påse.
Inuti lyxiga macaroner. Vet inte från vem men har mina misstankar. Så glad man blir för sådan vardagslyx och att bli ihågkommen!
Tänk på det och ta hand om varandra därute, små presenter, snälla ord, ett sms, ett vykort och ännu bättre - ett härligt handskrivet brev!
Tack söta för den fina överraskningen. Kärlek.
28 september 2011
26 september 2011
25 september 2011
Skåne Djurpark
Det blev ju ingen tur till Kivik idag. Men till Skåne Djurpark hann vi på eftermiddagen. Mycket trevligare besöka djurparken så här på hösten då djuren är piggare och ute och visar upp sig. Dessutom ser de ut att riktigt trivas faktiskt. Har nog aldrig sett så många ute och röra på sig tidigare. Riktigt roligt. Har man årskort så ska man ju besöka dem ofta.
Årets Äppeltavla
Galet mycket äpplen som går åt. Å andra sidan finns det galet mycket äpplen här nere...
Även i År var det Emma Karp som stod för Äppeltavlan på höstmarknaden i Kivik. Inte den starkaste tavlan genom åren kan jag tycka. Meningen var att jag och gumman skulle åka dit men det blev sent på jobb och att köra ner till Kivik tar ca 1.5 timma och när evenemanget stänger 16 så blev det tight.
Även i År var det Emma Karp som stod för Äppeltavlan på höstmarknaden i Kivik. Inte den starkaste tavlan genom åren kan jag tycka. Meningen var att jag och gumman skulle åka dit men det blev sent på jobb och att köra ner till Kivik tar ca 1.5 timma och när evenemanget stänger 16 så blev det tight.
Men vad tycker ni? Ni kan spana in alla tavlor/konstverk HÄR.
Tavlan avtäckt i hamnen - vad tycker ni?
22 september 2011
Tipsar om annons på blocket
Bra kök kök till salu i form av en rektangulär ansikte 300 * 230 efter avsnitt 160 med kylskåp och kök vitt 290 till salu snabba pris Yukon 2000 Crohns laga nya av 70 sub-displayen 1500 Crohns kyl frys med Crohns cirkel 1500 1000 Crohns luften är bättre att komma och besöka
Annonsen hittar du HÄR! =)
21 september 2011
HUR kunde jag???
Under veckan jag travade omkring i Sveriges fjällmassiv nr 1 så hände det ju betydligt större och viktigare saker hemmavid.
Gumman var hos älskade grannar i dagarna 3 och där skedde stora förändringar i en liten tjejs liv.
1. Hon bestämde sig för att äntligen klippa av "all-inclusive-bandet" runt handleden från Mallis när vi var där i juni.
2. Hon tappade tand nr 7
Jag ber om ursäkt att detta inte uppmärksammats på det sätt det givetvis bör! Det var dock en hemlighet för mig så jag själv fick upptäcka när jag kom hem. Stolt tjej som nu även dyker och simmar på simskolan!
19 september 2011
Bad och kvällsfika
Komplettering till Kiruna
Självfallet så förtjänar Kiruna Kyrka och Malmtågen lite utrymme oxå!
Iorelok 121 Rombak
Skidbacken
Vacker och annorlunda kyrka. Otroligt vackra statyer pryder taket runt hela kyrkan på utsidan. Representerar olika sinnestillstånd. Förtviflan, blyghet, öfvermod, fromhet, förtröstan, ingifvelse, hänryckning, ödmjukhet, kärlek, sorg, svårmod och andakt. De är gjorda i brons och väger 250 kg. Gjorda av Christian Eriksson. Mycket vackra.
Kyrkan är uppförd mellan 1909-1912 och blev vald till "Alla tiders bästa byggnad, byggd före 1950" i Sverige! Den är häftig och klart annorlunda.
Fönstershopping i en otroligt tight butik som hade ALLT
Måste få gnälla lite...
Jag vill bara säga att jag är SÅ trött på mygg! Kan de inte bara dö nu och försvinna från min lägenhet! SÅ trött...
18 september 2011
Tack!
Helgen då jag fyllde år var intensiv, många besökare, fest, grillning, helkvällar....
Sedan drog jag som en avlöning snabbt och rappt till Lappland en vecka men nu är jag hemma igen.
Jag känner att jag inte riktigt har hunnit med att landa in i det och vill på detta sätt bara tacka för att ni finns, för gratulationer, för kort, samtal, kramar, presenter, vin, kärlek och BLOMMOR som jag fick!
Tack och Puzzar o kramar
17 september 2011
Fjällvandring i Lappland =)
På väg.....
Sååååå många foton, kan inte välja! Vill ju inte dränka er heller =)
Sååååå många foton, kan inte välja! Vill ju inte dränka er heller =)
Men tillbaka i Skånelandet efter en fantastiskt härlig vecka. Slitig som tusan men samtidigt balsam för själen. Ingen behöver ju övertyga mig om att de övre delarna av landet har mer livskvalitet att erbjuda mig men det jag kan ändå slås av den insikten och hur stark den är och framförallt hur mycket starkare den blir varje gång jag upplever igen, och igen.
Vi började med tåg upp till Sthlm, ett själlöst X men resan gick snabbt. Vi hade lite Västerbottenpaj, mango, latte, öl och bara mådde bra. Första semestern tillsammans.
Byte i Sthlm och en burgare med till vår kupe´ - lyxat till det och tagit sovvagn. Ensamma med egen dusch och så riktiga sängkläder och madrass - vilken skillnad! Burgare och vin funkar gott.
Sov länge nästa morgon, frukost i bistrovagnen och så mycket trevligare på ett interCity än ett X. Vaknade tidigt på morgonen och tittade ut, råkade vara i Ö-vik! Vilken häftig stad! Hade ingen aning, otroligt fräckt med hoppbacken som går rakt under spåret och staden såg enormt modern ut med fräck arkitektur. Dit vill jag åka och se. Positivt möte verkligen. Byte i Boden och min själ är redan så lugn och så lycklig. FAN så jag älskar de norra delarna av vårt land!
Trevliga människor som småpratar på tåget, visar och berättar och tipsar. Inga sura miner, inga sneda blickar, ingen attityd, inga missförstånd och inga baktankar. Öppna blickar och intresserade människor, kändes fräscht och annorlunda.
Väl i Kiruna tar vi bussen till Nikkaloukta och klockan börjar nu bli sen. Vi inser att sista båtturen över Laddjujavri har gått. Det är bara att börja knata de 19 km mot Keb station. Döm om vår förvåning då ett sällskap på 6 personer ringt och bokat Nils att köra dem med båten precis när vi kommer fram till sjön. Tacksamt så köper vi in oss på den extraturen. Tur var det för då spar vi in ca 6 km och vi anländer strax före 20 till Keb.
Nu är vi på väg, Nils kör oss till andra änden av sjön och vi spar tacksamt ca 6-7 km vandring mot Keb station
Börjar få vittring...
Inte långt kvar nu. Bron över Tarfala jokken och sedan bara någon km kvar till stationen
Väl där slår vi upp vårt tält vid foten av Kaipak, en liten "kulle" ovanför Stationen. Att tälta här är gratis men för en serviceavgift på 100 kr/dygn får man utnyttja dusch, kök, bastu, torkrum mm. Ett billigt utlägg.
Inne på stationen bjuds man på saft som nyanländ vandrare, sköna fåtöljer, restaurangen erbjuder lunch och utsökta trerättersmiddagar. I butiken kan man köpa Patagonia, Arcteryx, Houdini, Hestra.... u name it. Friluftslivet har blivit ett mekka för märkesbögar som aldrig någonsin kommer sätta sin fot i ett "friluftsliv" - priserna därefter. Men nu var det rea till min stora glädje =)
Efter en härlig bastu ( vi var helt ensamma i mixbastun ) och ha hängt upp våra kläder i torkrummet så är vi redo för ett glas vin och sedan mat.
Vi äter gott på vår kulle efter att ha lagat vårt frystorkade på Trangiat. Ola har med sitt Hilleberg Unna som är ett enmanstält men då ryggorna får stå utanför så ryms vi alldeles perfekt. Att frysa behövde man ju inte oroa sig för iaf.
Yr.no lovar tyvärr inget vidare väder under hela veckan men det ser iaf ut att bli minst regn ons-torsdag så vi bestämmer att spara toppförsöket av Keb till dess. Så på tisdagen när vi vaknar och har ätit en härlig frukost men massor av nyplockade blåbär så beger vi oss mot Tarfala. En vandring på dryga 8 km enkel väg. Det är gråtungt och dimma men ibland så klarnar det upp så vi faktiskt får se en del av den otroliga naturen som erbjuds. Vattnet som kastar sig utför branterna, de otroliga färgerna, den nyfikna men lagom rädda lämmeln som ilar framför mina fötter och så någon enstaka ren. Strax före Tarfala stugan ligger en forskningsstation där man forskar om glaciären, hur den smälter, nederbörden osv.
Framme i stugan åker Trangiat fram. Härligt med eld att värma sin regnblöta kropp med. Vi stannar gott o väl en timma. Samtalar med en pappa och hans son i 30 årsåldern som kommit upp från Sthlm och vandrar.
På väg tillbaka så tjocknar dimman lite till och man blir både varm och småkylig. En bastu på kvällen var mycket välbehövlig. Mina fötter som krånglat redan innan värker av smärta och det faktum att min ena fot knappt går att stödja på får jag utveckla en nytt sätt att stödja på och det gör att den andra foten/benet får ta all belastning. Tungt men hoppas ändå kunna gå upp på Keb. Jag hittar massor med Björksopp som jag plockar så på kvällen steker jag dem i olja och vitlök, vi äter det med pasta och rökt älgkött. En sagolik middag på vår höjd i kvällningen och så dalen nedanför. Man kan bli religiös för mindre. Förra året samma vecka var det tydligen 20 grader och solsken och blå himmel hela veckan... ja ja.
Nästa dag är Ola snäll och stannar kvar så vi gör bara en liten tur runt Kaipak och en sväng mot Västra Leden. Plockar mera svamp, utforskar några små små toppar och lägger våra bidrag på redan påbörjade Rösen. Det var nog tur för mig vi tog den dagen så min fot fick vila. Vädret är fortfarande inte bättre och det har nu regnat båda nätter och även en hel del på dagarna även om det är uppehåll en del också.
Vi tar en eftermiddag med spel, latte och strohrom, en öl och mys. Inte heller helt fel. Samtalar med andra gäster på stationen. Den nu så obligatoriska bastun hinner vi med. Lite trötta på två skolklasser från Sthlm som befinner sig på stationen. Visst, beundransvärt att de åker upp, "vandrar" en del, är intresserade av annat än betongen, att vi ser anlagen till nästa generations fjällvandrare osv osv - finns en massa korrekta tankar om dessa skolungdomar. Men som bekant är jag inte den ödmjuka typen som rättar in orden i honung för att det ska passa. De var SKITJOBBIGA! Älskar höra sina egna röster, och så högt som möjligt, tar hur mycket plats som helst, tar ingen som helst hänsyn till någon annan öht, gör den fridfullt sköna och avlsappnade bastun till en ungdomsgård och deras härliga Sthlmsslang ekar hårt mellan kakelväggarna: "eh, öh, lägga av va!!! Men HALLÅÅÅÅÅ, lol, typ va ba!".... Kanske inte vad Tanten Ewa längtade efter när hon ramlar in efter en slitig och kroppströttande dag. Och kom nu inte med att jag och mina i samma ålder var likadana... det var vi INTE! Det var en helt annan attityd, annan respekt, annan omtanke och annan ödmjukhet då. Och jag tvivlar inte på att den blir ännu sämre om några år...
Nog om det, fint med ett intresse för naturen (?? ) och för de norra delarna av Sverige men jobbigt ha dem som knott i varenda utrymme på stationen. Tom i torkrummet flockades det tjattrande.
Torsdagen då. Slätregn precis hela onsdag natt och den där tanken vi hade om att komma iväg absolut senast 8 och gärna runt 7 lade vi på hyllan. Regnet fortsatte att falla fram emot halv 10 tiden. Vi lyckades dock vid ett uppehåll tända till och engagera oss och starta upp Trangiat, äta frukost och bestämma oss för att "skit samma" idag går vi.
Så 9.45 drog vi iväg i ett högt tempo mot Keb topp. I repan hade de gjort klart för oss att om man var snabb kunde man klara toppen tor på runt 9 timmar. Då jag inte fjällvandrat sedan sist jag gick med Ranbrandts ( innan dottern föddes ) och pojkvännen aldrig vandrat i fjäll hade vi väl inga stora förväntningar på att ens lyckas! Men tjuriga som vi är båda två så drog vi på rätt bra. Dimma, fukt, regn och grått gjorde inte det hela lätt men för tusan.
Fram till Kitteldalen på ca 3 timmar och sedan börjar klättringen uppåt. I början på stigningen har den "fjällintresserade skolklassen" givit upp och bestämmer sig med Lärarnas ivriga påhejanden att åka kana på byxröven nerför den lilla is/snöbelagda sänka som finns mellan stigningarna! Galet då man dels får upp en rejäl hastighet och klarar du inte stanna kraschar du rakt ut i klippmassiven, och galet på så sätt att det lika gärna kan störta in och ett hål skapas som gör att du faller ner några meter mot sten och klippor under... Men lärarna verkar ju oerhört ansvarsfulla....
Stigningen upp mot toppen sög verkligen kraften ur mig. Enbart karga klippor, stenblock, sylvassa spetsar, stenras att klättra på. Liv och växtlighet är härmed slut. Lite lav på en del stenar samt några fåglar som svävar högt ovanför är allt liv vi nu ser de närmaste två timmarna.
Mycket tung klättring och det andra paret som vi går ikapp och förbi orkar inte hela vägen utan vänder efter att vi passerat Kaffedalen och börjat den sista stigningen uppåt. Det är tungt att göra stigning på 5-6 hundra meter som man sedan tappar då man måste ner i Kaffedalen. Kargt coh vilt landskap verkligen.
När vi till slut skymtar toppstugan har nog orken gått ur oss båda för länge sedan. Iskalla, blöta av svett och kondens kommer vi in i stugan och klockan är ca 14. Där inne möter en trist syn oss. Vandalisering, barnsliga kommentarer och allt som finns är en kal, ödslig, kall stuga. Ingen möjlighet till värme, energipåfyllning, återhämtning alls. En enda säng med ett täcke och en yllefilt är allt som finns. Så otroligt tråkigt att människor ens ids ta sig upp till nära 1900 meters höjd för att förstöra för andra. Vi värmer mat och försöker få upp värmen, byter till nya härliga Ullfrottetröjor och laddar batterierna. Inser att det dels är alldeles för tjock dimma, alldeles för ont om tid då det börjar bli mörkt vid 20 tiden o vi vill ju hinna tillbaka till fjällstationen och dels så har vi inte mycket ork kvar.
Mina fötter värker våldsamt. Har ju haft problem med en tå länge och dessa fyra dagar har jag kompenserat så gott jag kunnat med andra foten vilket gör att jag nu har våldsam värk i båda fötter, anklar, skenben, vader, ben och upp mot ryggen. Men det är väl bara att bita ihop...
Vi lämnar således toppstugan utan att ge oss på ett toppförsök. Vi har oxå fått veta att toppen inte går att nå utan stegjärn då de sista 50 metrarna är helt isbelagda av riktig blåis då glaciären smälter just nu. Så vi hade ändå inte kommit upp.
Vandringen hem var tuff. Det är om möjligt ännu jobbigare att gå nerför än uppför. Det smärtar i stumma ben och knän. Men ner kommer vi.
Framme vid stationen vid 18.30 och vi är mycket nöjda med vår insats.
Våldsamt förälskade i de Lappländska fjällen, i Kiruna, i folket, mentaliteten, miljön, livskvaliten så bestämmer vi oss att försöka ta oss hit igen nästa sommar.
På väg upp mot Tarfala den andra dagen
Så HÄR glad blir jag över Trangiamat....
Tarfala stugan 1880 möh
Underberg, mackor och torrfoder. PERFEKT!
Det här var jag värd!
Här sover vi...
Hilleberg by night
Åh herregud, en skåning som håller i Lapplandskartan!
Frukostbären fanns i överflöd och alldeles gratis
Frukostbären fanns i överflöd och alldeles gratis
Fötterna var ju ett problem redan innan jag åkte och det gjorde att jag fick kompensera hur jag satte foten och var jag stödde. Det i sin tur gjorde att den andra foten tog stryk och vidare hela underbenet och sista dagen strålade det ända upp i överbenen. Inte så skönt men bara man knyter om skorna ett gäng gånger så lindrar man en stund till....
Lyxade oxå såklart, livet är kvalite här uppe =)
På väg upp mot Kitteldalen
Lämnar Kaffedalen och äntligen är vi på Kebnekaise. Paret vi passerat på väg upp från Kitteldalen vände sedan här nere.
Äntligen framme i Toppstugan! Svettiga, frusna, och våldsamt trötta försöker vi få upp lite värme och energi
Så går vi neråt igen, toppstugan i bakgrunden. Toppen får vänta till ett annat år..
På väg tillbaka ner mot Kitteldalen
Kitteldalen
ÄNTLIGEN är vandringen klar och vi är framme vid Nikkaloukta
Givetvis så såg vi J2 på Folkets Hus i Kiruna, var annars? En enkel reflektion: Inne i Folkets Hus finns där Esrange infomonter, en annan stor infomonter med öppettider för LKAB om flytten, gruvan, järnmalmen osv, en mattematikuställning för barnen ( mycket bra sådan oxå ) Turistinformation med broschyrer och foldrar, bänkar, bord, stolar och en souvenirbutik. En trappa upp ett cafe med alla bord, stolar helt öppna och INTE fastlåsta. Dukar, ljus, blommor mm. Allt detta helt öppet och när bion är slut har ungdomarna alla chanser att vandalisera hela bygget, klottra, slita ut inredning, krossa fönster, spotta, loska, skita ner, sno alla brochyrer, elda i papperskorgarna, skära sönder alla stora tavlor mm. Men av någon outgrundlig anledning tycks de inte ha behov av det här. SÅ skönt, SÅ uppfriskande, SÅ fräscht och framförallt så känns det rätt och naturligt!
Inne på baren så hälsar bartendern direkt med ett leende och öppen blick, människorna bredvid hejar och börjar prata, människorna vi sitter granne med på Harrys börjar snacka, delar med sig av fisketips och snackar om fjället och "Sörlänningarna" =)
På bion så hejjar grannen när den kommer och sätter sig. Inga hutlösa priser, inga dryga nonchalanta expediter och bara en jävla go o skön stämning.
Varför jag tjatar om mitt "Norrland"????? Tja, vad tror ni? Älskar Kiruna och helt klart ska vi tillbaka, kanske redan nästa sommar. Hann inte åka Malmtågen ( trots att vi hade ett hyttillstånd liggande... hmf ) Ice Hotel måste ses, Esrange, ner i Gruvan..... Gruvtrollets lekland, fisket... JA, klart vi ska tillbaka!
Tack Lappland för en härlig vecka - hoppas du erbjuder blå himmel och sol nästa gång så jag har chans att slås av den enorma skönhet du besitter oxå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)