Änglavakt kallas det visst. Polisen var lite "chockade" över händelseförloppet och hur bra det gått. Gick bra pga många omständigheter som var på vår sida.
Men det blev en färd i hundra ut i terrängen och så fick jag plöja en hundra meter och försöka undvika alla träden som fyllde skogen.
Gumman otrolig och konstaterade väl bara: "Vad hände?". Mamma svarar: -Oj, vi körde av vägen och här är det djup snö. Nu får vi träffa polisen, spännande eller hur tjejen?"
Så tjejen satt kvar och tittade på film medan jag travade iväg de 3-400 meterna framåt för att prata med långtradarchauffören som tryckt oss av vägen.
Vad hände?
Jag påbörjade en omkörning av en lastbil med släp, eller ett långtradarekipage kanske man kan säga. Jag hann ju aldrig ända fram så svårt att säga =)
När jag passerat lite mer än hälften så börjar han svänga över på min sida. Jag hann väl bara tänka: -Vad f-n sysslar han med???? Sedan gällde det att bestämma sig snabbt för där fanns ingen plats för mig längre. Snövallen på min vänstra sida var kanske 30 cm hög och det slutade ner i skogen. Men när långtradaren skrapade upp hela min högra sida så var det bara att välja vänster. Så gott jag kunde försökte jag styra, undvika att volta och framförallt att undvika alla träden. Vi körde nog ca 100 meter på sidan, knäckte någon vägstolpe, skrapade upp hela underredet men missade tre träd med marginaler från 20 cm-1 meter. Det ena trädet slog in backspegeln. Som att köra rally =)
Men som sagt, det gick bra.
Gumman trygg och lugn. Efter ca 2 timmar kunde vi köra vidare om än med en sladdrig och skakig bil. Men med kramar från polisen, föraren och handslag av bärgaren så kunde vi alla konstatera faktum. Änglavakt.
Jag tror att den som var mest skärrad på plats var kvinnan som stannade ( en av många, många bilister som stannade och frågade om vi behövde hjälp ) och knatade ner i den djupa snön till bilen. Öppnade dörren och fann en ensam sexårig tjej som tittade på film. Kavat förklarade hon: "vi har kört av vägen, min mamma är därborta och pratar".
Kvinnan kom halvspringande de hundra metrarna till oss och ropade: -Det sitter ett BARN i bilen!!!
Så igår var det inte bara Dollar Store i Svenstavik som sinkade vår resa hem, en tur ut i terrängen utanför Tidaholm på väg 26 tog några timmar den oxå.
Hemma vid midnatt och vet ni vad:
Jag saknar Jämtelandet redan.
Miss u all och TACK för allt.
Herregud vännen!!! Det kunde gått rikgtig illa det där :(
SvaraRaderaVilken tur att ni klarade er så bra som ni gjorde. Blev orolig när jag fick ditt sms.
Även om du inte är glad att vara i Skåne igen så är iallafall jag glad att du är tillbaka, oskadd. Jag har saknat dig.
Kramar
Men Ewa, vet inte vad jag skall säga! Vilken rysare. Skönt att ni klarade er så bra! En stor orsak var nog din säkerhet som bilförare. STOR KRAM och välkommen hem! Hoppas vi kan ses snart.
SvaraRaderaHej! Vilken tur att det gick så bra som det gick. Usch, vill inte tänka på hur det hade kunnat gå... Kram och varma tankar från Olivens mamma.
SvaraRaderaVilken tur ni hade! Vad tänkte långtradarchafören på då?
SvaraRaderaSKönt iallafall att ni kom hem helskinnade!
ha det så bra i skånelandet kompis!
Kramar från Fillsta
Men kära nån!!! Nästan lite väl spännande va?! Gör inte så igen snälla vän! Skönt att det gick bra, och att Filippa tycks så pass "oberörd"! Tur att du är en hejjare på att köra bil!
SvaraRaderaSköt om er!
Kram!!!
Så skönt att det gick så bra för er. Ni hade verkligen änglavakt och jag är så glad över att ni mår bra.
SvaraRaderaKom tillbaka snart. Jämtland väntar på er.
Stor kram
Tack kära för all omtanke. Pratat m Trygg idag och vi får se hur det utvecklar sig. Bilen ser sliten ut och ska lämnas in för koll i morgon. Sedan får jag väl en tid för rep och vidare utredning. Jag hoppas, hoppas att jag slipper självrisken på 3000. Idag är ett dygn senare och jag känner fortfarande att det finns inget jag kunnat göra annorlunda eller "bättre" för att utgången skulle blivit annorlunda.
SvaraRaderaMen änglavakten gjorde att vi mår bra.
Tack kära ni
Kram