Jag minns min första dagbok. Det var som igår. Den var brun och tjock med sidorna färgade i guld. Den var nog inte mer än 10 x 12 cm och textraderna att skriva på var små. Den kom med ett litet guldlås och så stod det textat med reliftext i guld: "Dagbok"
Jag tyckte den var jättefin.
Jag minns även att jag var tvungen att först skriva med blyerts för att pappa korrekturläste det jag skrivit och rättade stavfelen, sedan fyllde jag i med bläck.
Jag har den kvar i källaren. Ett av mina inlägg minns jag började med: Idag dog kungen, han dog klockan.... osv. Så har jag redogjort för klockslag och annat för vår Gustav VI dödsdag.
Det är inte riktigt det Filippa skriver i sin dagbok idag iaf. Och hon skriver direkt med tjock tuschpenna. Men hon har iaf redogjort för vad vi gjorde idag - pga snön fick jag ju hämta henne med pulka, hann precis innan dagis stängde. "Mamma, jag är sist!" utropade hon när jag flåsande stressade in.
Min vackraste dagbok var i blå sammet, den var så fin att jag alrdig ville skriva i den! Synd, kan man ju tycka såhär efteråt. I Olivens dagbok står ju vara hemliga saker och i den får jag tydligen inte läsa!!! Kram från oss.
SvaraRadera