Håna mig gärna

Jag bjuder på att ni tycker jag är fånig när jag hakar upp mig på regnet, vätan, det blöta, geggan här nere. Att jag hånas för att man tycker jag har fel och inte ser när det är solsken och att jag inbillar mig att det regnar jämt och ofta. Att jag överdriver vätan och att det är fint på sommaren och hela baletten.

Förstår det är tungt att lyssna på mitt gnäll om regn men ingen levande varelse på jorden kan någonsin få mig att inse att det på något sätt INTE regnar mer här.

Vi är olika och jag råkar vara en sådan som föredrar snöyran som vi körde genom ner mot Mora igår. Det här klarar jag mig utan i januari. Jag dör inombords en smula.

Något som ÄR positivt i detta är att jag numera verkligen på riktigt förstår den ENORMA känslan för människor när våren kommer. Jag har förut alltid blivit barnsligt lycklig av första snöflingorna, bedövande yr av glädje över en vackert gnistrande solig vinterdag och även rusigt fnissigt livsglad när våren spritter, takdropp och de första snödropparna som pressar sig upp i värmen som den första vårsolen skänker.

Numera är jag himlastormande överlycklig när solen dyker upp ( tyvärr alldeles för lite förra våren/sommaren ) i april och när vårblommorna börjar dyka upp och Magnolian slår ut. Jag kan verkligen KÄNNA känslan man känner här då allt kanske får ett slut. Det är ju en känsla man inte har haft när det finns snö. Snö som ger möjligheter till allt detta vansinnigt härliga med skidåkning, pulka, skoter, pimpelfiske, långpromenader, sparkåkning, kiteåkning, härliga dagar i solstol, tur på fjället med varm choklad och ni vet ALLT annat som snön ger oss. Framförallt ofta hög klar luft och blå himmel och soliga dagar.

Kan bara konstatera - Det ÄR förbannat trist det här vädret! Summerat och klart. Håna mig bäst ni vill =)

När jag drar upp rullgardinen i sovrummet ser det ut såhär

God Jul!

Tjejernas lekplats på gården