Pysslat igen...
Tre små söta näpna goa änglar i trä med luddigt hår från Panduro. Köpte dem nog förra året.
Har lite olika packen från Panduro m jultema för pyssel. F valde dessa denna gången...
Aldrig tidigare har jag insett att mina händer och fingrar är i klass med gamle "SmeHans" i Kyrktåsjö. Minns hans grova händer när de stod i smedjan o smidde och hur han grabbade tag i stålet och slog med släggan för att forma. Järnet var rött-orange av hettan och det var varmt så-in-i-h-vete där inne. Hans svettades, jag var imponerad, och stålet formades... plötsligt grabbar han tag i det glödheta stålet ( eller var det järn? ) och bär ut det och kastar det i snön - det fräser och ryker och snön färgas svart. Man kan se av spåren att han gjort detta förr. Jag är ännu mer imponerad - stirrar på hans händer för att se om han brände sig??? Inte en min på gubben som går in och fortsätter....
SÅ, kändes mina nävar igår. Inte okänsliga för hetta men så grova! Sitta o pilla på 10 små jävla pärlor på en liten jävla metalltråd som sedan ska tvinnas mellan varje pärla så det blir ett fiiiiint diadem! Sedan ska man pilla på 17 små jävla pärlor på en liten jävla metalltråd som ska bli ett halsband. Sedan ska man klippa i det mjuka, ulliga garnet som envisas med att fastna i varenda självspricka det kan uppbringa på händerna, som extra bonus fastnar det lite i nagelhacken oxå! Sedan ska det limmas fast och försöka få det att vilja sitta mera fast på träskallen än på mina självsprickor! Sedan ska man ta den lilla jävla metalltråden o tvinna ett litet hjärta och givetvis ska det träs på en liten jävla pärla innan man tvinnar vidare och fäster det på ett omänskligt litet sätt runt en liten träknapp på bröstet!
Behöver jag tillägga att Filippa stod för målningen av sin ängel - resten blev ju mitt jobb! Trots att jag försökte övertala hennes fingrar att pilla, kanske lite väl finmotoriskt för en snart 6-åring =)
Visst är det finfina gulliga ljuva änglar??? Dom har jag o Filippa gjort! =)
Ha ha, det där är varför jag inte pysslar! Jag blir knäpp på det där finmotoriska arbetet (kanske för att jag saknar finmotorisk förmåga). Jag nöjer mig med att plantera lite blommor i julgrupper. Tomtar, änglar och annat pynt inhandlas i färdigt skick, för julefridens och min mentala hälsas skull :-) Men jag är mycket imponerad av er prestation! Jättefina änglar ni fick ihop! Hade det varit jag så hade resultatet förmodligen varit tre mosade änglar som jag antagligen hade hoppat på några gånger i ren ilska, och ett rum fullt av pärlor som kastats iväg när de inte samarbetade... ;-)
SvaraRaderaJa, jag ska överväga din taktik - helt klart. Men... både jag o F var MÅTTLIGT stolta sedan =)
SvaraRaderaIbland kan det vara värt slitet
Visst är det underbart när ens ögonstenar tittar på en med sina stooooooooora rådjursögon och säger: Snälla mamma... kan vi inte pyssla - och man vet - man bara vet!!! Att man kommer sitta där och bli hur frustrerad som helst... och pilla - antingen med jävla pärlor eller något annat helt minimalt som något smarthuvud tillverkat för att jävlas. Så vi pillar... och pillar. Men de blev fina .. era änglar - nästan lika fina som allas våra ögonstenar!
SvaraRaderaTja det ligger lite i det du säger Despina men detta var första gången för mig - du känner mig - jag gillar att pyssla och har inte upplevt vare sig ångest, frustration eller förbannelse förut. Men, allt ska ju vara en första gång sägs det =)
SvaraRaderaOlivia och jag tycker att det blev vackra änglar! Klumpiga händer? märks knappast med allt som du fixar, julgodis, bak och pyssel. du e toppen. Kram från olivens mamma.
SvaraRaderaMaria: Tack du ÄR toppen =) Det värmer
SvaraRadera