Älskade Jenny - Tack för att du finns! Vi pratas numera vid några gånger i veckan. Min räddning. Ni som har vuxna i er närhet, behöver kanske inte vara vuxna, men människor. Ni tänker nog inte på hur det är att INTE ha någon att prata med. Ingen att berätta att man ska köpa mjölk för, ingen som frågar om man sovit gott?, ingen som diskuterar vädret, nya klädinköp, en artikel i tidningen, Anna Anka, vad man ska äta? Ni vet - sådana helt banala, självklara och så otroligt nödvändiga saker. Tänk er in bara en dag utan att prata med någon. Ja, visst klart jag vet att det är otroligt skönt med sådana dagar då man jobbar med folk hela tiden ( men dem berättar man inte att man köpt en ny tröja för kanske ) när man har ungar som klänger på en hela dagarna, man är sjuk och ändå måste fixa dagen osv. Självklart, jag har ju oxå det så ibland...
Men ändå, ni förstår säkert. Man får ju inte säga att män o kvinnor är olika, eller tro det, men min tro är ändå att de här till synes meningslösa samtalen om ditten och datten och ingenting är superviktiga för den sociala funktionen. Iaf är den definitivt det för mig.
Så JENNY - tack gulle gulle gulle dig för att du och jag fikar, pratar om allt och inget, äter lunch och umgås trots att avståndet är 100 mil.
Min räddning många dagar. Och idag mår jag super faktiskt - räknar ner till måndagen =)
KRAAAAAAAAAAAAAAAM
PS, vilken underbart vacker höst vi har. Kolla idag igen!
Tack själv Tanten...alltid lika trevligt att luncha med dig ;)
SvaraRaderaKramar o pussar
Jag håller helt med dig och det är verkligen ett mänskligt behov. Jag tror även att det gäller män, de kanske klarar sig längre. Men i längden behöver alla någon att bara prata med. Är glad för din skull och Jenny ska vara lika glad som du är, för att hon har fått lära känna dig. Kram
SvaraRaderaDu e la för go Sandra =)
SvaraRaderaSå mycket glädje du sprider. Jag stöttar dig i dina ideer ang det andra - go for it!
Visonären och entreprenören, det är dom som gör det!