Nattknappen ger stöd till personer som rör sig i hela Stockholms län. Verksamheten drivs av Citypolisen tillsammans med polisens volontärer och är en hjälp att minska otryggheten för alla, fredagar och lördagar 23.00-03.30.
Även om otryggheten inte står i proportion till risken för att bli utsatt för ett brott, är ändå rädslan ett faktiskt problem för många som befinner sig ute nattetid. En vanlig metod när man känner sig otrygg är att ringa upp eller att låtsas ringa upp till exempel en vän, när man tar sig mellan två platser. Om man inte har någon att ringa till kan man nu istället ringa telefon 08-50 44 66 66 till polisens volontärer. Genom dessa kan man få stöd när man till exempel är på väg hem.
Var ute med en vän ikväll. Vi gick på bio - Salander imponerar igen - så gött. Hon är definitivt en förebild för alla kvinnor. WOW!
Man kan inte låta bli att dra film karaktären till verkligheten och tänka: Hoppas för guds skull att Ola ALDRIG är otrogen!!! =)
Bio var super. Verkligen lyx på hög nivå för mig =)
Sedan gick vi på krogen. Satt där och pratade, ni vet PRATADE.... herregud så länge sedan jag gjorde det. Ni tar det för givet eller hur? Att prata med någon? Det gör ju jag oxå och har alltid gjort, inte reflekterat över annat heller. Men nu är pratet något annat: -Kom nu gumman, dax för dagis! - Jag hämtar henne vid 16. - Ja, visst jag kommer på mötet , -Ja, visst var det goda bullar, tyckte du om dem? - Nej, det är inget växelfel i Cr nu, det slutade enligt order 13.00. - Du måste äta fyra tuggor till.
Ja, visst jag överdriver, men inte mycket. Det har blivit påtagligt för mig. Påtagligt det som förut var så självskrivet för mig, det som nu är självskrivet för er. För många av er iaf. Kanske är det en vanesak, kanske var jag begåvad med för mycket förut.
Jag lovar, man blir faktiskt nästan galen av att inte ha någon att vädra saker med. Jenny, en kompis hemifrån är en räddande ängel. Vi pratas vid några gånger i veckan. Anki är en annan, inte alls lika ofta men vi pratar nog var sjätte vecka iaf... tror jag.
Vilket som - det var inte redovisningen som var poängen utan reflektionen av värdet i att kommunicera, att lufta o vädra tankar, händelser, problem, självklarheter, banala och komplicerade saker vilket som. Att få del av en annan människas vardag med problem, glädje och upptåg.
En granne "tröstade" mig i veckan med orden: Tänk så här Ewa - "det kunde ha varit värre!"
Vilket som vill jag iaf säga att jag har haft den bästa lördag kvällen på mycket mycket länge.
Jag har sett bio, jag har pratat med en vuxen människa om "vuxna" saker ( dvs "tjej saker" ) och jag har ätit GOD mat och druckit vin.
OTROLIGT LYXIGT.
När min vän lämnat mig på krogen. Ja, hon var ju tvungen att åka hem för att hennes man/sambo hämtade henne och han hade ju lust att hämta henne en viss tid som han själv krävt att hon skulle ge....
Nå, försvara hur mycket ni vill - inget biter på mig i denna fråga.
När hon lämnat mig satt jag kvar med vårat vin, vi hade en halvflaska kvar och det var synd att lämna tyckte jag. Dessutom är jag ute ca 2 ggr/år så det var ju lite spännande. Så jag satt där nära två timmar själv. ( bara det var strongt tycker jag )
Spanade på alla andra. Alla var där två och två. Ett fåtal var där som fyra. ( endast ett bord )
Vid de flesta borden satt en av varje kön. Mannen skötte vinet och beställningarna. Det var även han som pratade i sin mobil, som messade och som gick på toaletten. Det var ganska qul att sitta där och betrakta spelet mellan människor. Det var så tydligt på ett makalöst sätt.
Kvinnorna tittade i spegeln för att försäkra sig om att de såg ok ut ( ??? ) eller såg lite allmänt uttråkade ut då mannen pratade i mobil. Försökte lixom roa sig själv under de ibland tio minuter långa samtalen. En enkel och icke korrekt undersökning under ca 1.5 timma gav mig ett ganska enhälligt och totalt resultat. Kvinnan gick på toa max en gång, mannen minst två gånger. Mannen pratade i telefon minst en gång och kvinnan ingen. När mannen var på toa så messade kvinnan men lade snabbt undan mobilen när mannen kom. Kvinnan fixar med hår, make och utseende medan mannen sitter bredbent och självsäkert. Det var ett väldigt tydligt spel, en tydlig rollindelning.
Nu är jag ingen högpoängstudent utan en högst ovetande observerande kvinna. Så... vad fan vet jag om inget?
Vad vet jag om inget?
Allt är i betraktarens ögon eller hur?
