Som jag skrek, grät, hejjade och grät lite igen. Vilken resa de gjort - fina vännerna Rompa o Helene! Kan knappt se mig mätt på hennes prestation idag.
Jag tvivlade aldrig på att hon skulle ta guld. Efter att ha delat så mycket tid med detta par, tältat, firat, ätit, skidat, paddlat, myst, kört fyrhjuling och bara hängt så vet jag vilken viljestyrka de båda besitter.
Renovering av sitt torp, renovering av sitt hus. Fix med prylar och jakten efter den perfekta protesen. Jobb, fritid, familj... att kunna hålla den sociala kontakten och ta sig tid trots den otroliga satsningen hon-de gjort är imponerande.
Kan knappt se mig mätt på alla klipp, bilder och mina egna inspelade snuttar idag.
I allt detta får vi inte glömma att även Rompa är en idrottsman. Som tia totalt i årets MTB-Orientering cup är han väl värd hatten av!
Ni är fantastiska ihop! Älskar er.
11 mars 2014
14 februari 2014
KRAM
Vi önskar er alla en underbar dag och en härlig helg. Alla vi saknar, längtar, älskar.
STOR Kram på ALLA HJÄRTANS DAG
STOR Kram på ALLA HJÄRTANS DAG
10 februari 2014
Examen närmar sig
Varit dåligt med uppdateringar här på sistone. Det har hänt mycket sedan oktober och gör ännu, det går rasande fort och energin finns inte i samma utsträckning som jag önskar.... "man e inte tjugo längre"
På onsdag är det dax för examen. Ja, ännu en gång. Det må kännas som att jag inte gör annat än pluggar, pluggar, pluggar och pluggar och jag håller med. Känns så även för mig. Jag borde vara expert på ämnet tåg vid det här laget.
Slutade min anställning på Arriva Tåg i Malmö i slutet av januari efter nära 7 år. Det var både vemodigt och skönt. Jag har trivts oerhört bra på Arriva Tåg och Pågarna men allt är inte sig riktigt likt längre och kanske har vi växt ifrån varandra.
Efter mitt år hemma i älskade Östersund och på SJ så kändes det inte längre rätt med Pågatågen så det fick bli en separation.
Nu har jag sedan två veckor varit anställd på SJ i Malmö och då börjar vi om med utbildningarna. Denna gång det hittills tuffaste fordonet X2 och på onsdag är det dax att examineras. Stockholm har åter hyst mig i nära tre veckor och likväl som det är tungt vara från dotter så är det roligt få möjlighet att träffa så många vänner.
Håll tummarna för mig på onsdag och glöm inte att reservera den 9 aug i era kalendrar.... "Man e ju inte tjugo längre" =)
På onsdag är det dax för examen. Ja, ännu en gång. Det må kännas som att jag inte gör annat än pluggar, pluggar, pluggar och pluggar och jag håller med. Känns så även för mig. Jag borde vara expert på ämnet tåg vid det här laget.
Slutade min anställning på Arriva Tåg i Malmö i slutet av januari efter nära 7 år. Det var både vemodigt och skönt. Jag har trivts oerhört bra på Arriva Tåg och Pågarna men allt är inte sig riktigt likt längre och kanske har vi växt ifrån varandra.
Efter mitt år hemma i älskade Östersund och på SJ så kändes det inte längre rätt med Pågatågen så det fick bli en separation.
Nu har jag sedan två veckor varit anställd på SJ i Malmö och då börjar vi om med utbildningarna. Denna gång det hittills tuffaste fordonet X2 och på onsdag är det dax att examineras. Stockholm har åter hyst mig i nära tre veckor och likväl som det är tungt vara från dotter så är det roligt få möjlighet att träffa så många vänner.
Håll tummarna för mig på onsdag och glöm inte att reservera den 9 aug i era kalendrar.... "Man e ju inte tjugo längre" =)
09 februari 2014
02 februari 2014
Vinter och snökalas
Kalaset blev lyckat! Inte så mycket vinter ute men desto mer inomhus. Till mammas stora glädje bjöds inte bara tjejer utan även hela fem killar ur klassen. Tyvärr var där två som inte kunde komma men de tre som kom var helt med i matchen =)
Vid ett besök på Beijers i veckan för inköp av delar till golvbrunnen på toaletten så möttes jag av en gigantisk snögubbe i entrén. När jag gick ut genom kassan passade jag på att fråga om han kunde få hänga med på fest på fredag kvällen. Döm om min förvåning då chefen återkom nästa dag och sa att det fick han så gärna så!
Överraskningen var total för dottern när hon kom hem från skolan på fredagen =)
Två timmar visade sig vara på tok för lite tid. Att leta och finna rätt antal reflex ute på gården, äta hamburgare, snötårta, marängswiss, leka lekar, öppna paket, dansa, slå sönder vår pinata fyllde ut tiden alltför snabbt. Sätta morot på snögubben, göra pops, bygga snölykta av snöbollarna jag sparat i frysen, skicka upp Khom Loy lykta mm mm hann vi aldrig med. Men... det viktiga var att Filippa och kompisarna hade skoj och det hade dom.
Kvar när alla gått var tre småtjejer som skulle sova över. Redan vid halv åtta skulle de sova påstod de!!! Till min stora förvåning... Dock var det hemlängtan, små ynkliga snyftningar, ont i magen, ont i ögonen, huvudvärk, kunde inte sova, ville hem, törstiga, behövde gå på toa, för kallt.... ja anledningarna var många till att sömnen inte ville infinna sig och när det tassades upp för femtioelfte gången höll tanten Mamma på att bli tokig.... men vid ett tiden på natten så var det äääääntligen 4 små snarkande tjejer som sov gott och mamma fick titta på sin efterlängtade film och ta ett glas vin!
Redan vid 7 så tändes taklampan i mitt rum och jag rycktes brutalt ur min sköna sömn! Vid min fotända står de fyra igen med en bricka med latte och skumtomtar! Kan man annat än smälta. På något sätt har dessa lyckats leta fram kaffefilter ( som jag knappt själv vet var jag har längre ) och finna på kaffepulvret som jag har till min pressobryggare och blanda i ordning detta i tebryggaren och få till något slags "kaffe". Efter detta värmt och vispat mjölk och blandat en finfin latte! Till detta en sång om att jag är världens bästa mamma!
Och jag har ju världens bästa dotter!
Vid ett besök på Beijers i veckan för inköp av delar till golvbrunnen på toaletten så möttes jag av en gigantisk snögubbe i entrén. När jag gick ut genom kassan passade jag på att fråga om han kunde få hänga med på fest på fredag kvällen. Döm om min förvåning då chefen återkom nästa dag och sa att det fick han så gärna så!
Överraskningen var total för dottern när hon kom hem från skolan på fredagen =)
Två timmar visade sig vara på tok för lite tid. Att leta och finna rätt antal reflex ute på gården, äta hamburgare, snötårta, marängswiss, leka lekar, öppna paket, dansa, slå sönder vår pinata fyllde ut tiden alltför snabbt. Sätta morot på snögubben, göra pops, bygga snölykta av snöbollarna jag sparat i frysen, skicka upp Khom Loy lykta mm mm hann vi aldrig med. Men... det viktiga var att Filippa och kompisarna hade skoj och det hade dom.
Kvar när alla gått var tre småtjejer som skulle sova över. Redan vid halv åtta skulle de sova påstod de!!! Till min stora förvåning... Dock var det hemlängtan, små ynkliga snyftningar, ont i magen, ont i ögonen, huvudvärk, kunde inte sova, ville hem, törstiga, behövde gå på toa, för kallt.... ja anledningarna var många till att sömnen inte ville infinna sig och när det tassades upp för femtioelfte gången höll tanten Mamma på att bli tokig.... men vid ett tiden på natten så var det äääääntligen 4 små snarkande tjejer som sov gott och mamma fick titta på sin efterlängtade film och ta ett glas vin!
Redan vid 7 så tändes taklampan i mitt rum och jag rycktes brutalt ur min sköna sömn! Vid min fotända står de fyra igen med en bricka med latte och skumtomtar! Kan man annat än smälta. På något sätt har dessa lyckats leta fram kaffefilter ( som jag knappt själv vet var jag har längre ) och finna på kaffepulvret som jag har till min pressobryggare och blanda i ordning detta i tebryggaren och få till något slags "kaffe". Efter detta värmt och vispat mjölk och blandat en finfin latte! Till detta en sång om att jag är världens bästa mamma!
Och jag har ju världens bästa dotter!
Fyller Pinatan med våra snögubbegodispåsar med enbart vitt godis!
Fixar banderoll
Förvånad tjej kommer hem och hälsar på snögubben!!!
Årets tårta och temat var snö...
All dukning gick givetvis i vitt
Snögubbar hade vi gott om i alla former
Egenhändigt gjord banderoll
Fullt ös på kalas, dans eller brottning - det är frågan???
Hamburgare, tårta, marängswiss, godis... puh
Jodå, funkar trots att jag inte har hus...
Lekar
Och så den där pinatan som innehåller godis...
TACK snälla för att du ville komma hem till mig på kalas!
15 januari 2014
Tio år som mamma!
Idag fyller hjärtat tio år!
Tio år!
Så länge sen och ändå har tiden gått så fort.
Fixade lite överraskningsplakat som jag klistrade upp på fönstret till pappas lght i natt!
Det var en förvånad tjej som gick in i köket för att äta frukost.
För 10 år och 7 månader sedan låg jag på Swedint i Södertälje, kröp i diken och marscherade på kaserngården. Stod i givakt och sträckte på lakanet varje morgon klockan 7. Sprang med skyddsväst, AK5 och tunga kängor och var så otroligt hungrig.... hungrig redan vid 9 trots att jag intagit frukost i matsalen halv 7. Brösten ömmande när jag sprang de obligatoriska kilometrarna så jag var tvungen att hålla dem med händerna.... föga anade jag då att det skulle vara sant det som en av de andra i min grupp nämnde i duschen en morgon " -Du kanske är gravid?"
Gravid? Jag? Knappast... med ett förhållande på distans och på gungning efter ett antal snedsteg, förväntningar som inte uppfyllts och med olika planer och mål för framtiden. Den ena med foten stenhårt fast i myllan i Skåne och den andra ännu mer beslutsamt med fötterna fast ända upp till midjan bland fjällbjörkar och pudersnö.
Det där som krävs för att ens tillverka ett barn var obefintligt så att jag skulle vara gravid.... Nej, tanken fanns inte ens!
Men... så konstaterades det... gravid i vecka 9! Hela världen kastades runt. Va? Jag skulle ju till Kosovo för nästa mission. Mathias skulle satsa på karriären och vi visste nog båda att förhållandet sett slutet och att det skulle rinna ut i sanden i och med min mission på Svenska Campen i Pristina.
Jag skulle fylla 40 och hade aldrig riktigt längtat ett barn, är inte direkt förtjust i barn i den åldern, alltid gillat ungdomar mer... och hundar...
Men där fanns hon, på ultraljudet, Bönan... Hon såg ut som en liten böna, en Brun Böna i vecka 9. Bönan, så fick hon heta. Bönan. Någonstans visste man ju direkt, utan tvivel - som ett knytnävsslag i solar Plexus, KLART DU ÄR VÄLKOMMEN! SÅ KLART JAG VILL HA DIG!!!
Och att det var en tjej var jag nog ganska på det klara med direkt, i vecka 9. Bönan!
Pappan var väl inte lika övertygad: -Det är INTE aktuellt! Det var en skakig tid, jag i Södertälje boende i Östersund, han i Skövde och pluggade till Kapten, boende i Lund. Inget läge att be om ledigt för att träffas någonstans i Sverige för att "prata igenom beslutet" direkt.
Pappan ältade med sina vänner, jag med mina. Besök hos psykolog...-Men det här var inte planerat, det kommer lite olägligt... "-Om världen skulle bestå av planerade barn, då skulle det inte födas så många!"
Riskerna med att vara 40 år gammal.. Men där fanns för mig aldrig aldrig någon tvekan, ältade mest för ältandets skull. Klart hon skulle bli min familj! Kosta vad det kosta ville - Jag skulle få den största gåvan av alla.
Efter några hektiska veckor kom då det tvekande beslutet från pappan - ok, jag stöttar dig i ditt beslut, om du vill behålla barnet så stöttar jag dig.
Hos mig var beslutet redan taget, det var mest en bekräftelse att hon även skulle få en pappa. Vi skulle göra ett försök. Kanske var det redan där dödsdömt men jag tror att vi båda ärligt ville att det skulle fungera.
Jag fick sparken från det Militära bara några timmar innan jag skulle borda Herculesplanet på väg ner till Kosovo! Facket kopplades in, rikstidningar, radio.. vilken karusell det blev. Beslutet var fel, skandalöst och Jag fick en ursäkt och ett löfte om att få behålla lönen ( alt jobb på Swedint ) under hela missionstiden men fick inte åka ner. Pappan hade då redan ordnat sig en tjänst på samma mission för att kunna vara nära och delta i graviditeten. Så snopet när han lämnade Sverige i ett Hercules som inte ens ville eller hade planerat det just där och då och själv fick jag stanna hemma ensam med en växande mage.
Graviditeten gick utan problem. Ökade 7 kg i vikt och åkte telemark i Vemdalen på helgen innan hennes födelse. Pappan muckade i december och flyttade till Östersund. Höggravid fick jag dra ett överlastat släp från Lund till Östersund för att pappan själv inte kände sig trygg i det... 16 timmar senare svängde jag in på Frösön. Det gick bra.
Gumman som idag är så snabb, knappt kan sitta still och har energi och en livslust som är stor valde att ta det väldigt lugnt på vägen ut i livet. På söndagnatten började det stöka, måndagen var fullbokad med besök för att bekräfta faderskap på morgonen, frisören vid 11 och fotvård kl 13. På eftermiddagen var jag vrålhungrig och dödsslut. Hemma väntade Susanne med vovve och Thaimat. Jag orkade knappt hålla mig vaken... på kvällen åkte vi in och det konstaterades lite fostervatten och vi skickas hem för att sova en stund, kommer tillbaka och blir igångsatt för att först på torsdag klämma fram en liten tjej på 49 cm och 3055 g.
-Du var som en soldat! sade barnmorskan... vad vi än sade åt dig så gjorde du det!
Jo, det var bara att bita ihop... värkarbete i ca 24 timmar och en förlossning som eg började på måndagen med ett konstaterande om att fostervattnet sipprat ut och jag skulle sättas igång och en dotter på torsdag. Ingen brådska då - men nu, nu finns inte "stånnan" att sitta still under en hel middag ens.
Efter den dagen har det blåst vindar både framifrån och bakifrån. Ibland medvind, ibland sidvind och ibland motvind. Men beständigt har varit HON, denna fantastiska tjej. Med ett hjärta så stort trots så liten. En envis jäkel som, precis som mamma, gärna vill ha sista ordet.
Nu börjar hon ta form som en självständig individ, en tjej med tankar och åsikter och med ett groende mod att våga säga emot, sätta sig upp mot felaktigheter och orättvisor.
Idag kom hon stolt hem och berättade att "hon ordnat så jag kan vara med på hennes födelsedagsmiddag" - Jag är så STOLT att jag fick igenom det och att jag vågade säga till!
Ja, det är många tankar som rör sig i den lilla kroppen.
Men idag fyller hon tio år och är den alldeles mest underbara och mest fantastiska lilla varelse man kan tänka sig. Precis som alla våra barn är för oss föräldrar.
Filippa - TACK för att du valde just mig till att bli din mamma! Jag hade ingen aning om att det skulle vara så fantastiskt att vara mamma. Jag hade ingen aning om att det skulle kännas så underbart att få bli älskad av dig eller att det var en sådan gåva att få älska ett barn. TACK fina fina tjejen!
Tio år!
Så länge sen och ändå har tiden gått så fort.
Fixade lite överraskningsplakat som jag klistrade upp på fönstret till pappas lght i natt!
Det var en förvånad tjej som gick in i köket för att äta frukost.
För 10 år och 7 månader sedan låg jag på Swedint i Södertälje, kröp i diken och marscherade på kaserngården. Stod i givakt och sträckte på lakanet varje morgon klockan 7. Sprang med skyddsväst, AK5 och tunga kängor och var så otroligt hungrig.... hungrig redan vid 9 trots att jag intagit frukost i matsalen halv 7. Brösten ömmande när jag sprang de obligatoriska kilometrarna så jag var tvungen att hålla dem med händerna.... föga anade jag då att det skulle vara sant det som en av de andra i min grupp nämnde i duschen en morgon " -Du kanske är gravid?"
Gravid? Jag? Knappast... med ett förhållande på distans och på gungning efter ett antal snedsteg, förväntningar som inte uppfyllts och med olika planer och mål för framtiden. Den ena med foten stenhårt fast i myllan i Skåne och den andra ännu mer beslutsamt med fötterna fast ända upp till midjan bland fjällbjörkar och pudersnö.
Det där som krävs för att ens tillverka ett barn var obefintligt så att jag skulle vara gravid.... Nej, tanken fanns inte ens!
Men... så konstaterades det... gravid i vecka 9! Hela världen kastades runt. Va? Jag skulle ju till Kosovo för nästa mission. Mathias skulle satsa på karriären och vi visste nog båda att förhållandet sett slutet och att det skulle rinna ut i sanden i och med min mission på Svenska Campen i Pristina.
Jag skulle fylla 40 och hade aldrig riktigt längtat ett barn, är inte direkt förtjust i barn i den åldern, alltid gillat ungdomar mer... och hundar...
Men där fanns hon, på ultraljudet, Bönan... Hon såg ut som en liten böna, en Brun Böna i vecka 9. Bönan, så fick hon heta. Bönan. Någonstans visste man ju direkt, utan tvivel - som ett knytnävsslag i solar Plexus, KLART DU ÄR VÄLKOMMEN! SÅ KLART JAG VILL HA DIG!!!
Och att det var en tjej var jag nog ganska på det klara med direkt, i vecka 9. Bönan!
Pappan var väl inte lika övertygad: -Det är INTE aktuellt! Det var en skakig tid, jag i Södertälje boende i Östersund, han i Skövde och pluggade till Kapten, boende i Lund. Inget läge att be om ledigt för att träffas någonstans i Sverige för att "prata igenom beslutet" direkt.
Pappan ältade med sina vänner, jag med mina. Besök hos psykolog...-Men det här var inte planerat, det kommer lite olägligt... "-Om världen skulle bestå av planerade barn, då skulle det inte födas så många!"
Riskerna med att vara 40 år gammal.. Men där fanns för mig aldrig aldrig någon tvekan, ältade mest för ältandets skull. Klart hon skulle bli min familj! Kosta vad det kosta ville - Jag skulle få den största gåvan av alla.
Efter några hektiska veckor kom då det tvekande beslutet från pappan - ok, jag stöttar dig i ditt beslut, om du vill behålla barnet så stöttar jag dig.
Hos mig var beslutet redan taget, det var mest en bekräftelse att hon även skulle få en pappa. Vi skulle göra ett försök. Kanske var det redan där dödsdömt men jag tror att vi båda ärligt ville att det skulle fungera.
Jag fick sparken från det Militära bara några timmar innan jag skulle borda Herculesplanet på väg ner till Kosovo! Facket kopplades in, rikstidningar, radio.. vilken karusell det blev. Beslutet var fel, skandalöst och Jag fick en ursäkt och ett löfte om att få behålla lönen ( alt jobb på Swedint ) under hela missionstiden men fick inte åka ner. Pappan hade då redan ordnat sig en tjänst på samma mission för att kunna vara nära och delta i graviditeten. Så snopet när han lämnade Sverige i ett Hercules som inte ens ville eller hade planerat det just där och då och själv fick jag stanna hemma ensam med en växande mage.
Graviditeten gick utan problem. Ökade 7 kg i vikt och åkte telemark i Vemdalen på helgen innan hennes födelse. Pappan muckade i december och flyttade till Östersund. Höggravid fick jag dra ett överlastat släp från Lund till Östersund för att pappan själv inte kände sig trygg i det... 16 timmar senare svängde jag in på Frösön. Det gick bra.
Gumman som idag är så snabb, knappt kan sitta still och har energi och en livslust som är stor valde att ta det väldigt lugnt på vägen ut i livet. På söndagnatten började det stöka, måndagen var fullbokad med besök för att bekräfta faderskap på morgonen, frisören vid 11 och fotvård kl 13. På eftermiddagen var jag vrålhungrig och dödsslut. Hemma väntade Susanne med vovve och Thaimat. Jag orkade knappt hålla mig vaken... på kvällen åkte vi in och det konstaterades lite fostervatten och vi skickas hem för att sova en stund, kommer tillbaka och blir igångsatt för att först på torsdag klämma fram en liten tjej på 49 cm och 3055 g.
-Du var som en soldat! sade barnmorskan... vad vi än sade åt dig så gjorde du det!
Jo, det var bara att bita ihop... värkarbete i ca 24 timmar och en förlossning som eg började på måndagen med ett konstaterande om att fostervattnet sipprat ut och jag skulle sättas igång och en dotter på torsdag. Ingen brådska då - men nu, nu finns inte "stånnan" att sitta still under en hel middag ens.
Efter den dagen har det blåst vindar både framifrån och bakifrån. Ibland medvind, ibland sidvind och ibland motvind. Men beständigt har varit HON, denna fantastiska tjej. Med ett hjärta så stort trots så liten. En envis jäkel som, precis som mamma, gärna vill ha sista ordet.
Nu börjar hon ta form som en självständig individ, en tjej med tankar och åsikter och med ett groende mod att våga säga emot, sätta sig upp mot felaktigheter och orättvisor.
Idag kom hon stolt hem och berättade att "hon ordnat så jag kan vara med på hennes födelsedagsmiddag" - Jag är så STOLT att jag fick igenom det och att jag vågade säga till!
Ja, det är många tankar som rör sig i den lilla kroppen.
Men idag fyller hon tio år och är den alldeles mest underbara och mest fantastiska lilla varelse man kan tänka sig. Precis som alla våra barn är för oss föräldrar.
Filippa - TACK för att du valde just mig till att bli din mamma! Jag hade ingen aning om att det skulle vara så fantastiskt att vara mamma. Jag hade ingen aning om att det skulle kännas så underbart att få bli älskad av dig eller att det var en sådan gåva att få älska ett barn. TACK fina fina tjejen!
05 januari 2014
09 december 2013
Att ha en hyresgäst...
Ja så har man fått smaka på baksidan med att hyra ut sin lght i andra hand...
Från att vara "My dear" och "Such a warmhearted person" har jag nu de manliga släktningarna från Malmö som ringer och är otrevliga... och allt började med att jag inte ansåg att lght var städad så som jag önskade. Eller som jag tror att vem som helst önskar när de återvänder till sitt hem.
Någonstans har jag ändå hållit god ton när jag upptäckt den undermåliga städningen, när jag ser stekpannebrännmärket på ekbordet, när elektrikern var tvungen att komma hit för att byta ut kontakt i både spis OCH betongvägg pga kortslutning och härdsmälta efter att fett runnit nerför baksidan av spisen och in i kontakten, efter att bara fått tillbaka två av tre utlämnade nycklar vilket innebär lås och nyckelbyte, efter sönderslagna koppar osv.
Jag har käckt sagt att det löser sig, "still looking forward to meet when I move back" och så vidare.
Men när hyresgästen hävdar med bestämdhet att hon minsann städat och dessutom att det var Much much much cleaner than when she moved in!!! Så påtalade jag att det inte är ok att lämna i det skick hon gjort och att hon bör bära med sig det till nästa eventuella hyrning av lägenhet.
I detta så ringer då den manliga släktningen från Malmö och ifrågasätter dels vad jag vill??? Dels mina foton som han med nonchalans och ett fnys/skratt menar kan vara manipulerade och att han minsann sett lägenheten och vet att den var otroligt renstädad och att han minsann har vittnen på det. Dessutom så finns fler manliga släktningar...
Vid det laget är jag så förbannad att jag helt sonika ber honom dra åt helvete!
Så enkelt allt hade varit om min hyresgäst bara sagt... förlåt, jag visste inte. Jag gjorde så gott jag kunde, frågade om råd eller meddelade sig innan så jag slapp upptäcka allt.
Men, vem har inte längtat efter lite samtal från manliga släktingar i Malmö!
Vad känner ni vänner? Jag har plockat ur varenda skåp, putsat nästan alla fönster, rengjort hela fläktröret och hela den insatsen ( det var som melass ) rensat avloppen, torkat alla möbler, luftintagen och badrumsskåpen, dammsugit upp bröd, damm och godis under soffa och i hörnen... bla. Men, kylen och spis/ugn var rena och fina! Alltid något.
Döm själva om ni skulle vilja komma hem till detta.
Så OM det är så att jag plötsligt försvinner så var det trevligt lära känna er alla. Puzz o kram från en som tydligen kräver orimligt mycket då det kommer till städning!
Varnar lite för äckliga bilder... =)
Från att vara "My dear" och "Such a warmhearted person" har jag nu de manliga släktningarna från Malmö som ringer och är otrevliga... och allt började med att jag inte ansåg att lght var städad så som jag önskade. Eller som jag tror att vem som helst önskar när de återvänder till sitt hem.
Någonstans har jag ändå hållit god ton när jag upptäckt den undermåliga städningen, när jag ser stekpannebrännmärket på ekbordet, när elektrikern var tvungen att komma hit för att byta ut kontakt i både spis OCH betongvägg pga kortslutning och härdsmälta efter att fett runnit nerför baksidan av spisen och in i kontakten, efter att bara fått tillbaka två av tre utlämnade nycklar vilket innebär lås och nyckelbyte, efter sönderslagna koppar osv.
Jag har käckt sagt att det löser sig, "still looking forward to meet when I move back" och så vidare.
Men när hyresgästen hävdar med bestämdhet att hon minsann städat och dessutom att det var Much much much cleaner than when she moved in!!! Så påtalade jag att det inte är ok att lämna i det skick hon gjort och att hon bör bära med sig det till nästa eventuella hyrning av lägenhet.
I detta så ringer då den manliga släktningen från Malmö och ifrågasätter dels vad jag vill??? Dels mina foton som han med nonchalans och ett fnys/skratt menar kan vara manipulerade och att han minsann sett lägenheten och vet att den var otroligt renstädad och att han minsann har vittnen på det. Dessutom så finns fler manliga släktningar...
Vid det laget är jag så förbannad att jag helt sonika ber honom dra åt helvete!
Så enkelt allt hade varit om min hyresgäst bara sagt... förlåt, jag visste inte. Jag gjorde så gott jag kunde, frågade om råd eller meddelade sig innan så jag slapp upptäcka allt.
Men, vem har inte längtat efter lite samtal från manliga släktingar i Malmö!
Vad känner ni vänner? Jag har plockat ur varenda skåp, putsat nästan alla fönster, rengjort hela fläktröret och hela den insatsen ( det var som melass ) rensat avloppen, torkat alla möbler, luftintagen och badrumsskåpen, dammsugit upp bröd, damm och godis under soffa och i hörnen... bla. Men, kylen och spis/ugn var rena och fina! Alltid något.
Döm själva om ni skulle vilja komma hem till detta.
Så OM det är så att jag plötsligt försvinner så var det trevligt lära känna er alla. Puzz o kram från en som tydligen kräver orimligt mycket då det kommer till städning!
Varnar lite för äckliga bilder... =)
Fläkten och skåpet till den...
Avloppet under badkaret
Vattenlåset under handfatet
Helt vanligt vitt skåp i vardagsrummet
Luftintaget och badrumsskåpet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)