Tbax i Skåne

Så avslutades veckans utmaningar på SJ Academy school med lite miljö och fordonslära. Man kan inte direkt påstå att SJ söker genvägar i utbildningen och som den pilotgrupp vi är i detta led av ett sätt att samla upp alla nyanställda, oavsett bakgrund, tycker jag de lyckas rätt så bra. Att sammanställa en utbildning som passar både nykläckta förare direkt från skola med gamla rävar som harvat makadam i över 30 år tillsammans med tunga godsförare från Kiruna som ligger och mal timtals utan kontakt med civilistation eller tidtabell och så motorvagnsförarna på korta sträckor med många stopp och en överdriven kontakt med både civilisation och tidtabell kan inte vara helt lätt. Lägg så till att vi är både unga, gamla, tjejer, killar, seriösa, galna, tystlåtna, högljudda, singlar, familjebundna, spralliga, tysta, storstadsbor, småortsbor.... u name it! Tror faktiskt inte att en enda i klassen är riktigt lik någon annan. Ett riktigt riktigt skönt jäkla gäng tycker jag som bara ääääälskar när vi är så olika. Fattas eg bara någon handikappad och någon med utländsk härkomst/religonstillhörighet så har vi det perfekta tvärsnittet =)

Skoj som tusan har vi, ett sjutusan till härligt gäng. Tungt som tusan tycker jag. Hur mycket jag än läser om asynkronmotorer, lindningar, styrkammare A som leder luft och passerar ventiler som går till bromscylindrar som tillsätter P-bromsar osv så får jag inte det att naturligt och lätt forsa fram i hjärnan. Det är bara så att just min hjärna lättare kommer ihåg att Okapi är en släktning till Giraffen och att latinska namnet på fjällräv är Alopex lagopus än att det inte är Jakobsboggie på en X2:a. 
Men, av någon anledning så har jag fått känsla för att köra och framföra saker så jag hoppas ju att det bör lösa sig ganska så gött ändå när jag väl är på spåret. Det är ju inte så kolossalt många bilförare som kan förklara skillnaden mellan en Wankelmotor och en Ottomotor heller, ja inte ens kolvarnas arbete i en motor.

Veckan har även kantats av fantastiskt rolig fritid. Tidigare innan dotter och Skåne kom in i bilden var jag ju en flitig Huvudstadsbesökare, numera är det alltmer sällan som vägarna går förbi denna stad. Jag har hunnit med att träffa vänner och bekanta, varav vissa jag inte sett på 30 år, och det är fantastiskt roligt. Häromdagen anslöt jag med Sten till ett gammalt stammishak på Söder - Pelikan - och firade av Fille 50 år. Att få träffa Molla igen kändes som igår, förutom en liten marginell viktökning så var han sig på pricken lik så gott som, så även Fille givetvis. Anna-Märta, Kotte, Gojan, Lunkan.... tja jäklar så skoj! Och Pelikan var sig nästan exakt lik också. På den tiden det begav sig för mig var lokalen så fylld med rök att man kunde skära den med kniv. Strömming med mos var det jag kan minnas att jag åt allra mest.
Har frossat i Tapas med Linn och spanat in Addnatures utbud och provat ideligen nya cafeer. Fått träffat Stens härliga damer ( statyerna han fotar så gott som varje morgon ) och spenderat en kväll med Helene och Rompa i deras ombonade hus. Hon taggad för träningsläger i Bruksvallarna då hon är uttagen i Svenska landslaget inför Paralympics 2014 Sochi. Provat nya ölsorter med Stefan och lyssnat på Örjans berättelser om sitt jobb som personlig livvakt/väktare....., jag har givetvis också hunnit hänga lite med mina kollegor från Östersund. Vi är tre från SJ stationen som går kursen o är nyanställda. De andra två, Ronny o Tony är två olika men inte desto mindre sköna lirare för det.

Resan ner till Lund i fredags inleddes med att en mycket proper man med officersmössa undrade om vi kunde byta platser så att han och hans kollega kunde sitta ihop? Inga problem givetvis och snart fann vi övriga i första klass att killarna plockade upp vita tallrikar med guldkant, snapsglas, bestick, Bäska Droppar, Senapssill, Dillsill, Rödlök, Gräddfil, Potatis och Öl. Till detta följde samstämda sånger med klara och höga röster. Stämningen i vagnen ökade allteftersom. Självklart fanns där en del som surnade till men personligen fann jag det hela ganska så lustigt. Det dröjde inte länge förrän jag var en av dem som blev både besjungen och sjungen för och givetvis bjöds jag in att sitta med vid förtäringen. Så slutade allt med att vi tillsammans med en mycket Guttural Skåning, en Västerbottensjänta och en Postanställd Smålänning hade en mycket givande resa. Så var det klart - två nya vänner på FB  =)

Väl på Filippavägen så fanns där det vackraste och kramarna var varma, hårda och äkta! Hon är SÅ underbar! Mina älskade Greker som tar hand om mig välkomnade med varma kramar även dom. Så direkt upp till Rocknrollkocken Aage som tillagat en underbar kalkon med traditionella tillbehör. UNDERBART! Stämningen på topp och nöjda somnade vi på kvällen.

Det är ett märkligt liv jag lever just nu. Dotterns andra sida har försvunnit totalt och jag kan väl inte annat än konstatera att blod är tjockare än vatten åter igen. Problemet är att jag själv mest bara har vatten, det enda blodet jag har är dottern. Kanske löser det sig när tiden fått rulla lite till men jag kan förundras över hur snabbt människan kan växla, glömma och vända blad. Så mycket som längre inte värderas och istället har en kall vind blåst in. Kan inte låta bli att undra hur allt detta mottagits om jag varit man och gjort samma sak? Men en mor ska väl dömas hårdare förmodar jag, hon antas stå där tigande och stabil oavsett hur det blåser när fadern fattar sina beslut. När hon själv önskar fylla ett tomrum i hjärtat så finner oförståelsen inga gränser. Men..... ja e int bitter!  =)

NU mår vi finfint hela helgen och njuter av tjejen och vänner. I morgon ska min doktor undersöka mina ögon och sedan bär det av mot huvudstaden igen. Hoppas hinna kramas med F oxå. 

Bjuder givetvis på foton nu när jag biktat mig så och ni varit snälla nog att lyssna utan att säga emot.  KRAM kära. 

                              Utflykt med gumman på St Hans Backar med utsikt över Lund.

                                              Rc, X2, X40, X55 och så rullar det på...

                                                            Hårt arbetande klass 

Hårt arbetande klass....

Jag hade plötsligt ett annat namn på min skylt..

Glöm inte fastlossningsregleraren

                                              Fille fyller femtio firas fenomenalt

Helg med kärlek!

Så kom hon då äntligen, mitt hjärta, det vackraste och den finaste i livet. Tillsammans med älskade grannen och de två småsnäckorna som hon har i sin ägo. Tåget var försenat (!) så vi fick en kort fredag kväll men inte sämre för det. Och ni vet ju själva, den underbara känslan när man ligger bredvid sitt barn, håller den lilla handen och hör de lugna andetagen och det lilla gnyendet "Mmmmmmammmaaa" - Jisses hjärtat kan nästan sprängas! 

Nog om kärlek - vi hade jämans roligt också. Lördagen fick vi lite sovmorgon och frukosten intogs nere i matsalen. Vassia undrade varför vi bodde på ett sådant lyxhotell att vi fick sådan frukost? Vi kan säga att tjejerna var nöjda helt enkelt. Sedan blev det tunnelbana ut till Naturhistoriska museet som minst sagt blev en HIT! Hos alla tre på olika sätt. Den ultimata höjdpunkten var filmen på Cosmonova! Större tefatsögon, högre utrop, mer inlevelse i flygturen längs Nilens flod, högre skratt har sällan skådats i de bioraderna =) 

Eftermiddagen slutade på Pressklubben med gott öl och Katja fick chansen att uppleva handtorken på toaletten och var mycket imponerad! Tre trötta småtjejer och två stora intog middag på hotellet,  som efter lite krångel blev alldeles lyckad för oss alla. Kvällen avslutades med hopp i sängen, bus, spel och teckningar. Och vi får absolut inte glömma hissturen! Den var gratis dessutom!  

Jag och D myste till det med doftljus och vin på rummet innan vi somnade, åter bredvid det vackraste som tryggt hävde sin bröstkort upp och ner i djupa andetag och med sin lilla arm runt mig. 

Lååång sovmorgon på söndag och åter en härlig frukost där tjejerna blev bortskämda med pannkakor och sylt =). Vi sneddar över gatan till Leksaksmuseet. Ett minst sagt udda, lite pittoreskt museum med personlighet som stannat i tiden. Tjejerna gick tipsrunda, D fotade Starwars till mannen och jag fotade allt möjligt och sörjde att Kinderäggleksakerna inte fått en hylla =(

Sedan var det inte mycket tid kvar och det var dax packa ihop och lämna hotellet. Vi intog den skönaste soffan på Espresso House på Vasagatan och väntade in tåget som skulle avgå vid 15.25. Till tjejernas förtjusning så svek inte ambulansen denna dag heller och för tredje gången när vi befann oss på Vasagatan så blev det pådrag med ambulanser och brandbilar. Denna gång kraftig rökutveckling i en X2:a på Centralstationen och allt spärrades av. Det brann rejält och precis som deras resa börjat, 1.5 timma sen hit så blev de 1.5 timma sen att lämna för att åka hem. Man kan säga det jämnade ut sig! 

Jag fick en extra timma med hjärtat och tillsammans med Katja promenerade vi upp på Kungsbron för att bevittna kaoset på centralen. Spännande för FVK-klubben som gärna åtar sig uppdrag men skyndade sig att säga när jag tipsade om att de kunde hjälpa till med detta:  "vi tar inte så stora uppdrag än!"  =) 

När stunden var inne blev det alldeles för känslosamt för oss båda. Tårar rann nerför våra kinder och precis som i en film lade vi händerna mot varandras med rutan som pansar mellan oss. Vi formar hjärtan och skickar slängkyssar. D rapporterade sedan att det varit tufft, Vassia hade tröstat dottern och båda grät, ja inte ett öga torrt i kupen närapå! På perrongen lyckades även jag locka fram lite tårar i ögonvråna på resenärerna som såg vårt avsked. 

Men vi blir säkert bättre på att skiljas snart. Men en fruktansvärd smärta är det att lämna sitt barn! 

Helgen har varit toppen och jag kan knappt vänta till jag får träffa mitt hjärta igen. 

Naturhistoriska Museumet

Dinosaurieutställning

En liten liten liten kotte tycker gumman

Naturtroget

Mammas hjärta 

Vi provar allt som vi kan

Svensk natur

Mitt favoritdjur!

Spännande

Flouricerande sten

Cosmonova och filmen om Nilen

Tunnelbana, bara det var ett äventyr

Pressklubben med tjejerna

Cheers! 

Tjejerna provar uteserveringen på Vasagatan

Söndag spenderas på Leksaksmuseum

Trodde svensk fotbollsspelare hade mörk hår i hästsvans eller slickat bakom öronen och stor näsa! 

StarWars

Spanar in vad man har i egna samlingen

Mycket hinna ikapp

Som jag svikit er! Nu har det gått så lång tid att tyngden att sammanfatta blir för stor och man drar huvan tätare över sitt huvud för att begränsa sikten. Avsaknaden av fotografier drar även ner mitt intresse att förmedla. Så, jag borde dra med kameran lite oftare - kanske i morgon? Det är inte riktigt samma sak med mobilen.

Men nog, är ni värda en liten uppdatering, ni trogna som tittar in här allt som oftast. Det har dock hänt en hel del sedan de mumifierade Egyptierna.

Vissa saker har verkligen fullständigt exploderat och skapat ett kaos utan like i både hjärna och hjärta. Andra saker har helt fallit på plats medan andra istället för att stå åt sidan har fått allt ljus på sig och visat upp sig i nya färger. Mummel, mummel....

Flyttlasset har gått mot Östersund. Det var ingen lätt resa på något sätt. Att lämna sitt hem - om än på prov - sina grannar, vänner, rutiner, jobb och framförallt ..... dottern! Det skar hårt i hjärtat.
Natten erbjöd heller ingen sömn vilket resulterade i att resan startade först på eftermiddagen på onsdagen. Det gjorde iofs att jag i sista stund beslöt att inte köra hela natten utan kvarta in hos Linn o Robban och deras nya hus! Det var en mycket bra beslut. Toppen få träffa dem igen och så roligt se huset de renoverar för fullt.
Väl hemma med en minst sagt proppfull bil blev det dryg tid att bära allt uppför de 3 trapporna och fullkomligt fylla hela lägenheten och totalt skapa kaos i den lilla röra som redan fanns där. Torsdagen var slut och fredag morgon inställde jag mig på min nya arbetsplats SJ Östersund. Fick träffa mina nya kollegor, få information, dokument, skåp, fack, fotograferas osv. Det var mycket ta in första dagen.
Helgen spenderades hos älskade familjen Millberg och vi hann med på danstävling i Sundsvall ( jag var hemma med vovvar ) god mat, god dryck, härlig skogspromenad, häng och rensning av avlopp.
En snabb visit till Anna i Fillsta hanns med och det skulle bli en till men, hon valde att istället åka in på BB och låta familjens femte barn komma till världen <3 -="-" grattis="grattis" nbsp="nbsp" p="p">Söndagen tog mig till Stockholm och en hotellvistelse som ska vara i tre veckor och en kurs i Hagalund.
Här i Stockholm har det gått i ett högt tempo. Kursen håller hög klass och det är, trots att jag kört i 5 år, en hel del som ska in i hjärnan. Vi är många som lär oss helt nya saker, även utbildarna upptäcker saker de inte vetat innan. Det är på ett sätt stimulerande att man trots 20-30 år i yrket fortfarande finner nyheter, samtidigt kan det oroa mig att man aldrig tycks bli fullärd och ha full koll.
Kurskamraterna är en härlig blandning. Förutom oss tre från Östersund finns där dels 3 helt nybakade KY elever som inte kört en meter själv, en som varit förare över 30 år, någon har kört motorvagnståg i den Skånska myllan, en annan tunga rejäla godståg på branta insprängda järnvägar längs fjällkanterna i norr där havet breder ut sig hundratals meter nedanför. Det är sannerligen inte lätt att utforma en kurs som passar oss alla. Elläran som alltid närapå obegriplig och jag väntar med spänning på bromsutbildningen.

Har hunnit träffa vänner jag inte träffat på evigheter och några kvällar har spenderats på underbara krogar och mysiga pubar varvat med helkvällar i sängen på rummet. Det kan kännas lyxigt att bo på hotell i 3-4 veckor men det blir snabbt ganska så trist.

Helgen spenderades i Lund och jag fick möjlighet att skeda med dottern den underbara.
Jag har aldrig tvivlat på att detta kommer att bli ett av de tuffaste besluten i mitt liv ( förutom att faktiskt välja att lämna mitt älskade Östersund i slutet av nov 2005 och köra mot Skåne ) och att jag kommer att sakna Skåne, Arriva, Lund och allt omkring och framförallt mina älskade grannar, vår vänskap som växt sig stark, vår värme och gemenskap och härliga kvällar. Och så Filippa! Denna underbara gudagåva och fantastiska lilla varelse. Jag kan inte med ord nog beskriva vad det kräver av mig att lämna henne. Samtidigt för att själv inte gå under av grubblerier så måste jag få veta, jag måste prova och måste söka vad som är rätt. Jag har inget val.

Så att kliva av tåget på perrongen i Lund, välbekant kliva ut på den perrongen och se vattenpölarna glänsa i belysningen och känna den ( faktiskt ) varma luften gav lite lite tårar i mina ögon. Underbara Magdis hämtade på stationen och väl hemma omfamnas jag av världens absolut bästa Aage ute på gården. Inne i Dimos o Despinas lägenhet fanns tre små tjejer varav den ena slängde sig runt min hals och jag hennes.....  SÅDAN värme o smärta det gav i hjärtat. Vi gosade, länge länge länge länge länge... hennes varma kropp, hjärtat som pickade fort fort och dessa underbara armar som slingrar sig runt halsen. En otrolig ynnest att få ha ett barn.
Grannarna hade ordnat en underbar middag, välkomstdrink och mycket värme. Despina var tyvärr ute på jobb men anslöt ganska snart.
Hela helgen gick i vänskaps tecken och vi hann hänga, snacka, äta, dricka, shoppa och tom se bio med dottern "Den bästa hon någonsin sett!" ( känns den meningen igen? ) Tingeling och vingarnas hemlighet. Tingeling har en syster!!!

Det gick lättare att lämna på söndagen då jag vet att på fredag så kommer Despina med de tre härliga tjejerna och hälsar på mig i Stockholm. En hotellhelg med 5 tjejer som ska göra Stockholm. Ska bli toppen!

Nå, det var den korta sammanfattningen. En hel del annat har också hänt men det får jag behålla för mig själv så länge.

KRAM och bättring utlovas.