Djungeltårta!
Så har det jag älskar högst i världen, värderar mest och skulle offra mitt liv för vilken sekund som helst fyllt 8 år. Fortfarande har jag kramarna, "du är världens bästa mamma", goset, närheten, myset och litenheten men ser även suckarna, händerna för ögonen när jag gör något som i hennes ögon är pinsamt, det karakteristiska tonårsstuket liggandes på mage med benen i vädret, huvudet stött i händerna, tuggandes tuggummi och läsandes Kalle Anka, självständigheten, det privata som blir viktigare och viktigare, integriteten och de mer "vuxna" funderingarna. Även lite motgångar har vi haft i år gällande rätt och fel men tror att hon lärt sig läxan.
Kalaset då. Djungeltema i år igen ( för det var ju på Daaaaagis jag hade det!, dvs för tre år sen... ) Och i år för första gången var kalaset hos pappa och han stod helt och hållet för fiolerna. På ett sätt oerhört skönt och på ett sätt ett hack i hjärtat och en tomhet. Mammas hjärta och lilla tjej och jag är inte med! Lite tungt att inte vara med på morgonen och väcka med sång och ljus... men vi har pratat om att det ska ske här i veckan istället så jag kör det i morgon bitti =)
Pappas tjej hade gjort tårtan som var jättefin. Förra året gjorde jag en skidbacke då temat var vinter och året innan var det prinsesstårta med rosa och turkosa cupcakes och i år så djungeltema. Totalt 11 barn varav två "småbröder" som väl kanske hade haft roligare kalas men de var ändå där =)
Djungelkalaset... istället för knorr på gris blev det glasögon på tiger!
Tempot var högt, Michael Jackson var ännu högre, dansstopp allra högst och föräldrarnas gräns för volym toppades. 4 vuxna och 11 barn och man kan väl säga att vi inte har så mycket auktioritet som man tror. Sanningen är ju att gränsen mellan att vara diktator och en pedagogiskt förstående förälder är tunn.
Filippa som varit spänd av förberedelser inför kalaset en vecka var nog den som kroknade först o små motgångar blev stora. I övrigt hade alla riktigt roligt och det var skratt, paket, dans och bus till eftermiddagen. Fiskedamm med riktigt spinnspö från övre våningen som resulterade i skor, gammal tvätt, apelsiner, tomma godispåsar, frusna fiskar i form av iskuber och några barn fick även godispåsar =)
Väl hemma hos oss blev det fyra barn, fortsatt hög volym och stoj innan min gräns för volym var nådd och jag tvingade ner dem framför julklappsfilmen "Kalle o Chokladfabriken" - PUH!
Pasta köttfärssås och sedan in med alla fyra i bilen och ut i natten och St Hans backar, 85 möh för att släppa iväg en födelsedagslykta. Det var blandat engagemang från de fyra och allt från rädsla, oro till nyfikenhet och fascination följde lyktan ut i natten över Lunds upplysta stad.
Vid 22 hade iaf dottern somnat och hund kunde rastas och tankarna få plats i skallen igen.
Efter att inte ha sovit sedan i torsdags natt så satt en fet drink och lite film inne hos grannarna fint i magen innan natten fick vagga mig till sömns.
8 år... DET är stort det! Mitt hjärta, 8 år.
86 möh känns det som vi står ovanför hela staden, utsikten är härlig härifrån. Lyktan fick en fin färd genom natten
