Fyrkantiga nyanser och en tjatig Tant =)

Sade till min vän Jenny i förrgår att det kändes så overkligt att jag faktiskt bor i Skåne. Det känns som en annan livstid, ett helt annat liv. Jag minns det knappt. Allt känns så enkelt, rätt o naturligt lixom. Det är märkligt men jag tror nog att många av oss människor är gjorda för att verkligen passa in någonstans, det gäller att hitta sin plats. Om det är på en arbetsplats, geografiskt, i ett förhållande eller en livsstil så finns det säkert en plats för oss alla. Det svåra är ju att finna DEN!

Jag är övertygad att jag är född att bo och leva här. Inte så att jag just företrädesvis kommer att vandra i en bustuga, tjärna mjölk, åka skidor och "karva renskinn". Här i Jämtland kan man även vara framgångsrik företagare, gå på teater, dricka chailatte och äta cupcakes. Det finns loppisar, fräcka homosexuella frisörer, sköna träkarbad, moderna skidanläggningar, möjlighet att åka helikopter och sladda Porsche. Det finns sport och kultur. MASSOR med mat och mattraditioner. Hantverk och drivna människor som KAN. Man kan oxå handla märkeskläder ( Jämtland är VERKLIGEN ett modemecka och invånarna är extremt märkesmedvetna ) äta sushi, se konserter, lyssna på föredrag av politiker, äventyrare, författare. Vi har ett gäng egna författare och den Jämtländska hyllan ( jemtlandica ) på bokaffären är diger. Vi har gott om kända namn som tagit sig fram och vi har även hus som har stålborstade "vit"varor, öppna kök med ö, stora stora stora stora fönster med enbart vikjalusier till gardiner och den rätta och trendiga lampan från alla inredningsprogram osv.
Jag stöter ju på ett gäng människor varje vecka som inte tror på något av ovanstående. Skulle så gärna, gärna vilja visa dem en liten del av vår livskvalitet, av vår avslappnade inställning och vårt oerhört rika liv. Åtskilliga gånger har jag fått frågan: Vad gör man DÄRUPPE???? Med tydlig avsmak i rösten och skepsis mot att man överhuvudtaget kan göra annat än skydda sig mot mygg och björn, leva i kyla och evigt mörker och bara vara en riktig Kuf.
Klart att jag förstår att bilden blir sådan för om det överhuvudtaget visas något på TV eller tidningar från "Norrland" så kan man ge sig fan på att de letat fram någon "gammstrek" från en byhåla någonstans, någon med lika obegriplig dialekt som en Malmöit, någon med fet snus och en av de där gamla oranga HH-ställen, någon som har bössan med sig i bilen och som lever med sina 7 jakthundar. Eller så visar de karga, ödsliga landskap och avstannad utveckling. Det är inte så ofta man ser ett reportage från ett trendigt cafe med ungdomar i fräcka kläder och en Latte i näven om det visas norrifrån - rätta mig om jag har fel.

Jag vet att jag är fyrkantig och trångsynt i detta. Men jag försäkrar er att inte så många verkar ha någon mer nyanserad bild av det motsatta när jag samtalar med mina kollegor. Så det är väl ett försvar gott som något? Att visst - jag är värsta patrioten och ser säkert allt i guld här .... men, jag är inte ensam, de har oxå en förmåga att förstora upp och försköna sin del och sin livsstil. Och kanske är det även så att lika lite som de, mina skånska kollegor och medmänniskor kan förstå mig så lika lite tar jag in av dem? Eller så lyckas jag verkligen dra till mig okunniga människor - kan ju vara så oxå. Man omger sig väl med likasinnade påstås det? =)

Det viktiga är ändå,kan jag tycka iaf, att man tar intryck av varandra. Att man försöker resa, att man lyssnar på andra människor, kulturer och ser och hör. Vårt land, vår jord har så oerhört mycket att erbjuda och det är svårt att få ta del av ens en promille av allt det vackra. Var och en skapar sina intryck och sitt liv och vi får hoppas att det blir det bästa av allt.

Nå, jag kämpar gärna vidare för att införa en lite lite lite mer nyanserad bild och tanke om "Norrland" och främst Jämtland då =)

Jag ville eg bara säga att vi mår bra.

Patrik Brymark!!!!

Vid 45 års ålder fick jag igår en uppenbarelse, en information jag är osäker på om jag ville ha. En gammal gåta som nu klarats upp, en ond vagel i mitt öga, en oförrätt skulle man kunna säga nästan.

I alla dessa år som jag hatat Monopol. Verkligen hatat det spelet. Jag som är spelnörd och älskar all form av sällskapsspel men INTE Monopol.
Varför? Jo, när jag var liten hade jag en bästa kompis - Patrik - han ägde stora resväskor med Lego, legojärnväg i blå plast och ett rum i källaren FYLLT med leksaker. Jag som levde med ensamstående sjukpensionerad far med mycket mager ekonomi tyckte att detta var ett paradis.

Han ägde även ett Monopol. Detta monopol minns jag som att vi spelade för jämnan, ofta, ofta. Han hade alltid Hatten. En fin liten cylinderhatt i metall och jag fick en liten hund, en skotte om jag minns rätt. Något annat han ALLTID fick var gatorna Centrum och Norrmalmstorg. Och då pratar vi ALLTID. Detta innebar att han alltid byggde hus och senare även hotell och så var spelet över. Detta hände om och om igen. Hela tiden. Jag fick köpa Narvavägen. Han köpte alltid de där jävla gatorna och byggde hotell och så gick jag i konkurs! Alltid. Jag hatade Monopol

Jag hatar fortfarande Monopol och refererar ofta till Patrik Brymark och att han var så duktig. Ja, jag trodde ju att han var duktig! Att jag var dålig och han duktig.
Men igår gav Hans Sundqvist mig en klarare syn på detta traumatiska barndomsminne som speglat hela min uppväxt, mitt vuxna liv och förhållande till sällskapsspel.

Han fuskade!!! Han fuskade!!! Hans själv kom på det där några år senare, kanske vid 12-15 års ålder. Då hade jag sedan länge lagt ner Monopol och spelandet med Patrik. Kan jag skylla min naivitet på det? Att jag aldrig hann mogna och bli så stor att jag förstod fusk, bakhåll, lömskhet, falskhet? Att jag i ung ålder trodde alla om gott, att man var ärlig? Kan jag skylla på att jag var för ung för att inse? Det som retar mig är ju att han är året yngre än mig och så totalt förde mig bakom ljuset då där vid 8 års ålder!

Patrik, jag vill ha en ursäkt.

KRAM =)

Hem i natten

Vandrade hemåt i natten över gångbron från Badhusparken. Otroligt vackert.

Trevligt m Jenny igår. Mat på Dalwhinnies som jag tyvärr inte blev så imponerad av men köttet var perfekt. Lite trevligt tjejprat och så skulle det bli bio - den tredje om flickan..

Men jag o Jenny valde att vandra vidare till Bishop istället. Mycket trevligt, aldrig varit där.

Stötte ihop m min gamle barndomskompis Hans Sundqvist och då kan det ju aldrig bli tråkigt =)

Vi hann med gamla minnen, nya minnen, nya kontakter och en del Guiness.

Hann avverka Skallarna, Wattsson, SHSB, att VUT nu heter spärrfärd, att vi kör på 2/3 hz, att Katarina Harju från Strömsund separerat från Börje Salming, att en del gamla bekanta dött, några köpt hus, några blivit chefer, forskare och grafiker på SVT. Det var riktigt roligt.

Pågens inte från trakten =)

Utanför Dorotea - kanske ligger det något i det som Filippas pappa sa:

De skulle kanske tagit en påg från trakten....

=)

Här bor ju TOMTEN!

Vi hittade Tomtens hus på vägen upp till Vännäs i Västerbotten. Han bor visst i Jämtland trots allt =)

Vårt underbara land bjuder oss på underbara vyer. Jag blir så lycklig bara av solen! Har varit här uppe sedan 28 dec och begåvats med solsken alla dagar utom tre. Det är fantastiskt bara det - mycket ovanligt för mig och min vanliga vardag.

Eller vad sägs?

På väg hem från Umeå tillbaka till Östersund bjöds det på kyla dock. Skönt sitta i en bil då =)

Älskade Varga

En tung tur till Vännäs för att lämna bort vår älskade, älskade hund. Familjen hon ska bo hos verkar vara helt otroligt fantastiskt underbara! Tror inte jag kunnat hitta bättre familj för Varga. Filippa har spenderat några nätter på madrass med Varga, hon har sjungit, gosat och skrivit sånger till henne. Det har varit tungt då man själv kan bära sorgen att försöka hejda hennes sorg och att dämpa hennes ovilja att sälja henne. Resan på de 40 milen upp var svåra att göra. Jag ångrade mig många gånger, flera gånger om och försökte hitta omöjliga lösningar till att behålla vår älskade hund. Hittade på ursäkter att inte åka upp, kylan, upptagen... samtidigt så var den nya familjen jullediga och de längtade ju - tre barn och de väntade, hade fått en hundskål i julklapp och ville veta. De pressade inte, krävde inget och var hur gulliga som helst men ändå - klart jag förstod. Så till slut packade vi in oss i bilen på Fursteli Gård, tårarna sprutade. Vetskapen att det var"sista gången" hon fick vara där, sista gången hon såg Storsjön, sista gången hon lekte med Meja, sista gången hon kom och snusade mig God morgon, sista gången hon drack ur "sin" vattenskål osv.


Väl framme hos våra vänner i Vännäs så dröjde det bara en tio minuter innan Kristina o Sebastian kom... Åh, så svårt. Jag kan än idag inte med säkerhet berätta hur jag uppträdde, vad jag sa, vad jag gjorde. Kristina var underbar, lugn och tröstande.

Varga är ju hur cool som helst.

Jag vet ändå att det var rätt för Vargas skull. För Varga var det bäst. Skillnaden på Varga här i de nordliga delarna är så uppenbar, så direkt. Väl framme i Vännäs så var hon full av energi, glädje och vilja. Hon springer, hoppar, studsar, rusar, busar, gläfser och ser bara allmänt lycklig ut. Inte sådär tung, hängig och väntande som hon gör hemma i Lund. Hon kommer direkt på första ropet och rusar glatt mot oss! I Lund såsar hon runt på gården som en vålnad ibland, som att hon är i koma. Det är så uppenbart att hon är gjord för ett annat liv.
Vi har gjort en enorm förlust och jag hoppas Varga kommer sakna oss och minnas oss. Men jag tror hon dragit det längsta strået.


Vargas nya familj har redan informerat, skickat bilder och de verkar redan älska henne minst lika mycket som vi. De verkar helt fantastiska!


Filippa har redan bestämt att OM Varga får valpar och vi köper en, eller vår nästa valp, DEN ska heta VARGA!


Varga, vi älskar dig och därför var vi tvungna att göra detta. Kristina med Familj: Jag hoppas hon ger er lycka och tack för att ni hittade oss.


KRAM

Hängde med Marie och Vintra på en tur uppe i "Buan" - Varga som tidigare dragit endast 3-4 gånger fattar galoppen direkt - hon är toppen och ÄLSKAR det!

Norrland

Besöker ännu en del av vårat vackra land. Lappland, Ångermanland, Västerbotten och nu Vännäs och bor vackert hos Camilla, Peter, Johan o Alfons vid Vindelälven.

Resan upp gick i mer än ett syfte. Ett tyngre sådant och ett lättare. Att träffa en gammal god vän som vi nu kinesat hos värmer gott i hjärtat. För nära 20 år sedan gick vi Turismutbildning på Frösön, denna Umetjej o jag. I våras hittade hon mig av en slump på min gamla blogg på ÖP och på den vägen är det. Svängde in här i somras o det var första gången på ca 15 år sedan sist - nu är alltså andra gången.

Hon har hunnit bli stor och har gift sig, en underbart skön man och två finfina killar. Vackert hus vid älvens strand. Tack kära Camilla för att vi fick hälsa på. Hon har tom skaffat sig en blogg

Det tyngre syftet, det egentliga var att lämna en kär familjemedlem till en ny familj. Som att slita hjärtat ur kroppen men jag är övertygad om att hon får det bättre med sin nya familj då jag inte haft möjlighet att ge henne det hon förtjänar. Varga bor numera i Bygdeå hos en familj som verkar helt underbara.

Då jag så tydligt ser förändringen på min älskade hund när vi kommer uppåt/hemåt så tror jag detta är det bästa för henne. Här spritter hon av liv, energi, lust, glädje och vilja. Hon springer hejdlöst fram och tillbaka, hon rusar glatt mot alla aktivieter, hon skäller, hoppar, gläfser.

Var ute och drog några kilometer, Vargas fjärde - femte gång - hon är fantastiskt duktig.

Jag kommer att sakna denna vackra, vackra hund något enormt. Jag hoppas att hon får det bra hos sin nya familj och att de kommer att älska henne lika mycket som vi har gjort.

Rapport från dagen: Leos Lekland - större än Skattkammarön och faktiskt det bästa leklandet jag besökt. Kanon trevligt. Stötte ihop med min gamla chef/arbetskamrat Ulrica - Superskoj.

Filippa, Alfons o Johan sprang sig svettiga o mammorna drack .... Latte såklart =)

KRAM från vackra vackra Norrland

Ps... bara jag får in foton i någon dator så kommer det bilder oxå =)

2010 Rapport

Så var det nya året här. Firade in med Lotta, David, Tomas, Hanna, Madde och Henrik i Davids faschionabla villa Stavre =)
Det är vackert så det förslår. Skoteråkning och pulka på ängen när vi kom, intag av varm glögg o gluwein. Sedan bastu, drinkar, öl och vin såklart. Trerätters och lite stilla sällskapsspel.
Inga raketer och faktiskt väldigt vuxet lugnt.
Otroligt vackert med utsikt mot Näldensjön och vi stannar en dag till. Himlen bjuder lila-rosa-skär-aprikos-blått sken och snön gnistrar.
Idag hann vi med skidåkning i Buan en kort sväng ( Filippa åkte iaf )
Fått rapporter från Skåne om minus 13 och strålande sol. Kan inte tänka mig den kylan där, måste vara riktigt tufft. Nu är ju detta ingen vädersite även om jag lyckas få den till det i min iver att framhäva Jämtland.

Just i detta läge på resande fot, blir det mer av en rapporterande dagbok till er. Inte så mycket vettiga tankar alltså. Om man nu kan säga att jag har vettiga tankar alls annars...

I skrivande stund sitter jag hemma hos Maria, Jonas, Oliven och Julius o deras fina hus. Anna var här med Ellen o Pelle och vi mammor har umgåtts som vuxna gör. Barnen har höjt ljudnivån på andra våningen några snäpp. Alma dök in och fyra tjejer i samma ålder och två killar gör sitt till. Men jäklar så qul de har =)
Vore detta ljudblogg skulle ni förstå.

Stavre


Utsikt mot Näldensjön



Vackra Stavre



Kvällsfikasugen???



Buan =)



Varga, Vintra och Meja joggar lite...



Filippa i spåret.