Som jag skrek, grät, hejjade och grät lite igen. Vilken resa de gjort - fina vännerna Rompa o Helene! Kan knappt se mig mätt på hennes prestation idag.
Jag tvivlade aldrig på att hon skulle ta guld. Efter att ha delat så mycket tid med detta par, tältat, firat, ätit, skidat, paddlat, myst, kört fyrhjuling och bara hängt så vet jag vilken viljestyrka de båda besitter.
Renovering av sitt torp, renovering av sitt hus. Fix med prylar och jakten efter den perfekta protesen. Jobb, fritid, familj... att kunna hålla den sociala kontakten och ta sig tid trots den otroliga satsningen hon-de gjort är imponerande.
Kan knappt se mig mätt på alla klipp, bilder och mina egna inspelade snuttar idag.
I allt detta får vi inte glömma att även Rompa är en idrottsman. Som tia totalt i årets MTB-Orientering cup är han väl värd hatten av!
Ni är fantastiska ihop! Älskar er.
